Sjukutandiagnos

Idag är jag lite ledsen och nere. Allt har inte gått som jag velat och jag har dessutom haft jävligt ont i magen på senaste tiden. Har den där otroligt roliga veckan och det göra att smärtan blir olidlig. Var nära på att åka in igår eftersom att jag hade så fruktansvärt ont så jag bara ville grina.

Idag är jag också ledsen, dels för jag har ont men också för att jag bröt ihop när vi var och körde bil på isbana idag.. och för att jag inte kom så bra överens med min älskade älskling idag när det handlade om hur man ska ställa sig till det som hänt innan vårat förhållande. Jag är jätte nyfiken på hur han haft det, om han haft många tjejer osv. Men han verkar inte vara så öppen när det gäller detta. Jag får väl se om han mjuknar, för jag anser att vi ska kunna prata om allt med varandra.

Hoppas allt blir bättre snart!!

Läkaren som jag var till på återbesöket ordinerade mig att äta godis och andra sötsaker eftersom att man ville att jag skulle gå upp i vikt. Detta var ju inte speciellt smart då jag snabbt utveckalde ett "sockerberoende" klarade mig helt enkelt inte utan socker. Jag gick minst en gång om dagen till affären för att köpa glass, godis, dricka eller liknande. Jag fick huvudvärk om jag inte fick i mig tillräckligt med socker.

Men det kändes underbart att höra att dem inte skulle släppa iväg mig utan att veta varför jag har ont. Nu skulle det väl ändå hända någonting. (trodde jag)

Nåja, tiden gick och inte blev jag bättre. Sjukhuset hörde inte heller av sig så jag tappade hoppet lite. Sedan i och med att jag vaccinerade mig blev jag jätte dålig igen. Dels för att jag fick en reaktion på vaccinet men även för att smärtorna i magen tilltog kraftigt. Av vaccinet fick jag kraftig huvudvärk, yrsel, illamående, ljus och ljudkänslighet, svårt att andas(låg med syrgas), bortdomnade läppar och tunga, och hade blodtryck på x/30. Man funderade över att ge motgift. Jag var så gott som helt borta i huvudet. Minns inte ens vad övertrycket låg men dock att undertrycket låg på 30 vilket är väldigt lågt! Jag blev därmed inlagd på avdelning på vårdcentralen. Dem försökte få mig att äta och dricka men det var omöjligt. Hellst ville jag inte att någon skulle prata med mig då det gjorde fruktansvärt ont i huvudet. Där låg jag, ensamen och mådde dåligt.

Dagen efter hade min läkare ringt till sunderby sjukhus. Man hade nu kommit fram till att skicka mig dit då jag var väldigt dålig. Så iväg bar det med bårbil och ledsagare. Den resan var inte rolig! Jag mådde dåligt och hade ont i magen.

Väl framme på sjukhuset så fick jag genomgå alla prover jag tidigare gjort en gång till. Fick fingrar uppkörda där bak för att utesluta förstoppning och samma blodprover som tidigare. Nya läkare varje dag.

Jag blev inlagd och fick nu ligga på vuxenavdelningen(min mormor låg på samma avdelning samtidigt som mig utan att jag visste om det, sen var jag så dålig så jag orkade inte någonting). Jag fick först vanliga panodil men dessa hade ingen som hellst verkan och dem gav mig något i droppform. Mmm, den här gången hjälpte det bättre.

Dagen efter så ville man att jag skulle träffa en kurator då dem tyckte att jag var så nedstämd. Man frågade även om jag blev misshandlad hemma eller av vänner osv. Sagt och gjort, kurator kopplades in och jag fick sitta och förklara mig trots att jag inte ville. Sedan när jag gjort detta så kom läkaren på rond, han berättade att proverna inte visade något speciellt akut.

Man hade uppmärksammat att jag inte kissade som jag skulle, så dem gjorde en BS på mig. Det var ca 3dl i blåsan så än var det ingen fara. Man bad mig då dricka 2dl vatten för att jag skulle gå och kissa. Men något stämde inte. När jag väl gick på toa så kände jag mig kissnödig, jag fick en känsla av att nu kissar jag men NEJ det gick inte. Inte en enda droppe lämnade mig. Man gjorde då en ny BS och nu var det 5,5dl så man bestämde sig för att tappa mig. Skönt kan jag lova. Läkaren kallades upp på nytt eftersom att jag inte kissade, han bestämde sig för att låta katetern sitta kvar.

Igen kom kuratorn förbi hon hade märkt att vi inte skulle hinna ses igen före jag skulle åka hem men tog sig tid och kom upp till mig igen.Min kurator hade även lyckats få tag på den barnkirurgläkare som jag varit hos tidigare. För henne förklarade jag allt om hur jag mådde osv. Det var även dem som gav mig nyheten att jag skulle skickas hem samma dag. Jag bröt ihop totalt och kuratorn och läkaren gick och pratade med sköterskorna. Dem kunde inte skicka hem mig idag då jag mådde såhär. Så jag fick stanna en natt till men sedan skulle jag skickas hem.

Jag förstod ingenting, jag hade ont, mådde väldigt dåligt men proverna visade inte nått. Kunde dom inte förstå att jag mådde dåligt? Såg dem inte på mig att jag hade ont. Jag kände mig övergiven. Mitt hopp om att något skulle ske försvan helt. Och den läkare som jag hade till lit till hade även hon svikit mig. Vad återstod nu? Ingen ville ta sig an mig trots att jag har ont.

Nu får ni vänta på fortsättningen till nästa inlägg om min historia.
Ha det bra så länge!

Inatt har jag verkligen inte sovit bra. Har legat och vänt och vridit mig i sängen genom hela natten. Sömnen ville inte riktigt infinna sig.. Så jag sjukanmälde mig från första lektionen idag. Jag orkade bara inte kämpa mig upp. Sedan så hade jag inga lektioner mellan 09:30 och 13:30 så jag tyckte inte det var värt att kämpa iväg sig till skolan för en lektion och sedan gå hem igen.

Magen kronglar dessutom. Den bubblar, gormar och gör ont. Igår hade jag en 5:a på smärtskalan hela dagen men sedan idag är den en 4:a. Lite skönare det i alla fall!!

Det enda som jag väntar på nu är väl den förbannade huvudvärken och illamåendet. Hoppas dock inte att det infinner sig idag!

Idag var det en rätt okej dag. Borsett från att jag hade fruktansvärt ont i magen efter lunchen. Men jag bet ihop och stod ut hela skoldagen. Får dock se om jag kommer mig iväg imorgon direkt på morgonen.

Jag har även märkt att jag gör mindre bra ifrån mig i skolan. Jag orkar helt enkelt inte, det beror väl dels på att jag är sjuk men även på att jag är så otroligt less skolan.

Nu ska jag åka iväg och handla i vaje fall. Får se om det kommer fler uppdateringar senare!

Ha det bäst!

Hej, ingen dag för dag uppdatering igår då blogg.se låg nere.. Men jag ska skriva lite om gårdagen nu tänkte jag.
Jag fick ett brev från sjukhuset igår, men inte från det sjukhus jag ville. Det var från mitt hemsjukhus och jag litar inte på dem som jobbar där. Hur som hellst var det från kvinnosjukvården(GYN) där det stod att jag tidigast 4 veckor efter att ha fått detta brev skulle ringa och boka en tid. Saken är den att jag befinner mig i UK då. Och tidigast 4 veckor, hur länge ska man behöva gå omkring och ha ont? Känns inte som att jag vet nånting mer om varför jag är sjuk än jag gjorde för 6 månader sen.

Nu till dagen, idag är det helg och min kropp och själ jublar av lycka!! Ska bli skönt med lite vila. Skolan tar på krafterna. Jag mådde lite illa i morse, hade huvudvärk och ont i magen ( ca 5-6 på smärtskalan) mer än jag brukar den brukar hålla sig på mellan 3-5 men idag var det upp närmare 6. Så får jag ondare kommer jag åka in.

En annan sak som bekymmrar mig är att jag anser mig vara sockerberoende. Jag äter glass, dricker dricka, äter godis och andra godsaker. Det går mycket lättare att trycka i sig sådan än mat. Något som jag inte tror är så hälsosamt då jag inte får i mig vitaminer och liknande. Så efter att jag varit på utlandspraktik ska jag och älsklingen skärpa oss och verkligen äta mat. Kommer vara kämpigt för mig men det är bara att stå ut. Fortsätter jag som nu kommer jag antingen tappa ordentligt i vikt eller gå upp massor. Och jag vill varken eller!

Jag har sovmorgon idag fram till halv 2 men det jobbiga är att då ska jag genomföra en redovisning som jag inte alls kan. Jag har inte orkat plugga på det då jag varit alldeles för trött och slut. Men vad gör man? får försöka göra det bästa av situationen.

Nu ska jag göra en tekopp. Ha det bäst!

Efter att ha gått hos sjukgymnasten i ca 6 månader så blev jag sjuk. Den här gången hade det inte med lederna att göra. Det var inte dem som fick mig att hajja till utan det gjorde magen.

Det började med att vi var på fjällvandring med skolan. 3 dagar bodde vi ute i fjällen i tält. Det var kallt, regnade och blåste i stort sett hela tiden. Men jag mådde helt okej ändå trots att man frös lite lagom. Vi kom hem igen på fredagen och söndagen samma helg började jag känna mig sjuk. Jag åt inte ordentligt då aptiten var som borta, jag gick inte på toa nästan nånting och jag hade feber. Jag kände mig riktigt krasslig på måndagen men kämpade i skolan ändå. Inte förän på torsdagen mådde jag "tillräckligt" dåligt för att jag tyckte jag skulle behöva åka in. Nu hade jag inte haft någon avföring på nästan en vecka, jag åt i stort sett ingenting då jag fick ont i magen och började må illa. Inte ens vatten gick bra att få i sig trots att jag var törstig. Smärtan i magen hade jag känt av lite tidigare på dagen, men då bara som vanligt magont. Jag tänkte att det går väl över men vid 10 på kvällen tog det i mer än någonsin. Och smärtan flyttade sig ner till höger i magen. Jag hade så ont att jag inte var så att gå ordentligt. Det blev ett samtal till vårdcentralen där hon först tyckte det lät som förstoppning men då hon frågade varför jag ringde just den dagen och på kvällen svarade jag för att det hade flyttat sig ner till höger och gjorde väldigt ont. Då ändrade hon uppfattning och bad mig komma in, hon skulle kalla dit jourläkaren. Jag bad en kompis att skjutsa in mig vilket han snällt gjorde. När jag var där så tog dem CRP och pissprov, läkaren klämde på magen och konstaterade att det kunde röra sig om blindtarmsinflammation. Hon beställde en taxi och det var för min del bara att ställa in sig på att åka till sunderby sjukhus. Det blev en ca3 timmar lång taxiresa till sunderbyn och med riktigt ont i magen var inte det någon höjdare. Smärtan kom i impulser från att vara ont till jätte ont och gå tillbaka till ont och komma igen. Det kändes nästan som om någon stack en kniv i en men smärtan försvan aldrig. Akutläkarna misstänkte blindtarmen men då proverna inte visade på infektion bestämde man sig för att lägga in mig på avdelningen. Det blev barnavdelningen eftersom att jag inte hade fyllt 18. Klockan var 03:20 när jag fick komma in på avdelningen och det enda jag ville ha var smärtstillande. Men nej, inget smärtstillande blev det eftersom att det kunde dölja vissa symptom. Där fick man plågas. Nästa morgon började man fundera på förstoppning och man bestämde att ge mig klyx direkt i tarmen. Vilket jag kan lova inte var det minsta roligt! Men där märkte dem att nej, det var nog inte förstoppning eftersom att det som kom ut var mest bara brunfärgat vatten. Jag fick sammanlagt ligga inne 3 dagar och han ha 5 olika läkare under den tiden (sjukt att man inte kan ha samma läkare). När dem skickade hem mig mådde jag inte ett dugg bättre och smärtan var fullt lika hemsk. Jag kunde inte äta något då jag fick väldigt ont och kräktes till en början. Sedan fick jag behålla maten men den lilla jag fick i mig var inte tillräckligt, så dropp hade jag haft under hela sjukhusvistelsen. Dem hotade till och med med att sätta sond på mig eftersom jag inte åt ordentligt, dem trodde väl att det var psykiskt och att jag skulle falla för deras hot. Dem verkade inte förstå att jag verkligen hade ont, det syntes ju inte på det prov dem tog så jag skulle vara helt frisk. Hur som hellst så skickades jag hem med diagnosen körtelbuk. Jag fick bo hemma hos mamma och tvinga i mig mat men redan 1 vecka efter att jag kommit hem ringde jag till sjukhuset. Jag blev ju inte bättre så jag fick åka in på akuten för att ta prover och bli undersökt av en läkare. Läkaren bestämde sig för att göra en DT vilket innebar att jag skulle dricka 1 liter kontrast. Helt sjukt, jag som hade svårt att få i mig 1 dl.

Mamma hade ringt på BUP och bokat akuttid eftersom hon trodde att det kunde handla om något psykiskt hon också. Något frustrerande måste jag säga! Men psykiatrikerna tyckte inte att det var något fel, jag kanske var lite nedstämd men eftersom jag var sjuk verkade dem förstå vart det kom ifrån. Så dem trodde helt klart att det var något fysiskt fel. Efter DT:n så konstaterad man att nej, det var inget fel! Så efter 2 och en halv vecka borta från skolan åkte jag tillbaka och kämpade. Fick hoppa av 2 kurser för att jag låg så mycket efter i alla ämnen.

Jag hade gått ner 10kg på 2 veckor, helt sjukt! Jag var väldigt svag och trött. Tiden hemma mellan det jag var inlagd och återbesöket var inte rolig. Jag hade hela tiden växlande avföring. Kunde inte äta ordentligt och hade ständigt ont i magen.

Efter några veckor var det dags för ett återbesök på kirurgavdelningen. Även om jag fyllt 18 så fick jag komma till en barnläkare. Hon verkade vara en bra läkare(tyckte jag då) som tog mig på allvar och lyssnade. Inte heller denna gång kunde hon säga på rak arm vad det var men jag skulle få lämna 3st F-HB för att kolla blod i avföringen och ett springmaskprov. När jag hade tagit det första provet kom man fram till att jag hade blod i avföringen(krävs tydligen 3st med blod i för att dem ska räknas fick jag veta sen). Ingen springmask var det heller! Men läkaren sa att dem inte skulle släppa mig i första taget utan att veta vad som är fel.

Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället.
Forsättning kommer så fort som möjligt!
Ha det bra så länge.
Lämna gärna kommentarer och tack för att ni läser!

Jag skrev ju tidigare att jag skulle åka till dollarstore med mina vänner och det har jag nu gjort. Blev en riktigt rolig och trevlig tripp!! Dock så hade jag ont i magen.. Vilket inte är fullt lika trevligt. Men jag stod ut och försökte få tankarna på annat håll när jag nu verkligen gjorde nått tillsammans med mina kompisar.

Jag har inte gjort någon vägning idag så kan inte skriva här hur mycket jag väger. Till middag blev det idag hamburgare eftersom att vi inte han göra något annat och då det fanns på vägen. Men jag väger nog kring 52kg skulle jag tippa. När jag mådde som sämst var jag nere på 45kg vilket är lite mer än 10kg mindre än min normal vikt. Så fick ordination av läkarna att äta mycket sött och äta ordentligt. Så det har jag gjort, dock börjar jag nu fundera på om jag mår så bra av det. Diabetes har jag och min pojke pratat om då både han och jag har det i släkten.

Hur som hellst så har kvällen vart rolig och jag är knäckt. Ska nog ta en tekopp, krypa under täcket och se tv tills ögonen inte orkar. Vilket jag tror kommer gå relativt fort.

Sov gott!!

Idag vaknade jag upp tröttare än jag varit på väldigt länge.. Natten var inte på min sida. Somnade kring 11 för att vakna igen vid 3 och inte kunna somna om. Jag hade ont i magen och låg och vred mig i sängen. Min pojkvän håller stenhård koll på mig för han tycker jag ska åka in då jag har ont. Men jag anser att om det inte blir mer än 5:a på smärtskalan kommer jag inte att åka in. Då är det inte värt det. Jag åt ingen frukost, något som jag egentligen borde göra men magen säger helt enkelt STOPP! Så det blev frukost/lunch vid 11 bestående av makaroner och köttfärssås.

Jag var inte i skolan hela dagen. Det orkade jag bara inte. Gick hem efter lunchen då jag hade fått nog av skolan. Jag har verkligen ingen ork över till den just nu. Igår orkade jag inte ens plocka upp datorn (därför det inte blev någon uppdatering igår) då jag var helt slut. Men eftersom jag är en tjej som inte gillar att bara ligga så ska jag åka med mina vänner till dollarstore idag i grannstaden. Något måste man ju få unna sig när man mår dåligt och av egen erfarenhet så ska man inte stänga in sig på rummet då man enbart mår dåligare. Även om det är precis det jag vill göra, stänga in mig på rummet, vara för mig själv och inte behöva tänka på nånting överhuvudtaget. Bara ligga i sängen hela dagarna och SOVA!!

Magen har vart en 5:a hela dagen trots att jag tagit alvedon. Den känns stor som ett hus enligt mig. Sedan på kvällarna brukar huvudvärken och illamåendet komma också så jag är beredd med värktabletterna.
Man kan ju undra vad som är felet på mig. Man känner sig otroligt ensam och ovetandes, inte alls trevligt. Jag tror att en hel del energi går åt till att tänka och fundera över vad som kan vara fel. Jag har letat rätt mycket på internet när det gäller ont i magen och det finns ju hur mycket som hellst. Något borde väl läkarna kunna konstatera att det är.

Och att jag mår dåligt psykiskt går väl ihop rätt bra med oron och rädslan över att inte veta. Klart man blir nedstämd om man är sjuk, läkarna hittar inte felet och dem verkar inte ta en på allvar. Jag blir arg, med dagens teknik borde det gå snabbare att få en diagnos. Sitter läkarna och sover eller man kan ju riktigt undra vad dem håller på med egentligen.

Så här fort kan det gå, den 3:an jag satte på smärtskalan har nu stigit till en 5:a.. Det är jobbigt... Jag har ont..

Det här är mitt första inlägg och jag tycker det är bra. Detta kommer att bli som en sorts dagbok.

Idag har jag haft vanlig smärta i magen. Den där lite mer molande typen som ligger på ca 3 på en 10 skalig smärtskala.

Jag vaknade halv 7 då jag och min pojkvän bestämt oss för att börja morna oss. Men klockan blev 7 och den blev halv 8:a och den blev 8:a sedan pallrade vi oss upp ur sängen. Jag var så väldigt trött och ville inte alls stiga upp.

Hungrig var jag inte heller så någon frukost var det inte tal om idag. Det fanns inte heller tid till frukost då vi började halv 9 och klockan var 15-20 minuter över 8:a. Jag hade en tid hos en kurator idag men jag avbokade den eftersom jag ansåg att jag inte behövde den, i själva verket låg det även rädsla och ingen ork bakom saken.

När jag hade avbokat tiden blev det en sväng förbi ICA där inhandlades 1 Sport lunch och 1 Brejk + en Cola. Fort var det gjort så var dem slut och jag började istället må illa. Skulle nog inte ha tagit dessa godisar. Jag var fortfarande väldigt trött men eftersom att jag inte har tid att missa skolan var det bara bita ihop. Skolan serverade soppa idag och jag åt en macka och lite soppa. Sedan när jag kom hem blev det en tekopp, en cola och en trocadero + att jag åt middag bestående av omelett. Inte sådär jätte gott då man inte har någon större aptit. Min älskling blev arg på mig eftersom att jag åt så mycket sött. Vi har nämligen båda problem med att vi äter för dåligt och för mycket söta saker så vi försöker stötta varandra och hålla oss ifrån dessa godsaker.

Idag vägde jag 52kg.

Nu ska jag inte skriva mer för tillfället.

Ha de bra!!

Jag är en tjej på hela 18 år fyllda, i vanliga fall är jag glad och positiv till det mesta. Men som alla andra normala människor har även jag dalar och toppar i livet. Just nu är jag nere i den största dalen på väldigt väldigt länge.

Allting började för fler år sedan. Redan när jag var 6 år fick jag diagnosen Epelepsi. Jag fick äta medicin i ca 7 år och sedan friskförklarades jag. Det jag hade var kramper under tiden jag sov. Jag hade anfall flera gånger och ibland även trots min medicin.

Eftersom att jag fick den som barn trodde man att den skulle växa bort i tonåren. vilket den även gjorde då jag var ca 13 år. Jag slutade då äta medicin och hittills har jag inte haft något problem med detta.

Jag har även så länge jag kan minnas haft ont i lederna i kroppen och då är det främst knän, nacke, rygg, axlar, fotleder, handleder och fingerleder. Detta har jag växlande i perioder från och till och det brukar bli värre då det är kallt, på morgonen och om jag sitter stilla länge med ex böjt knä. Det är riktigt jobbigt vissa dagar exempelvis då man varit vaken mycket under nätterna för att man har haft värk. Jag brukar vakna flera gånger per natt och det är inte bara på grund av ledvärken utan även andra krämpor som jag kommer till senare.

Jag skrev ett brev till 1771(om det nu heter så) där jag beskrev mina besvär med lederna och att jag själv misstänkte ledgångsreumatism eller hypermobilitetssyndrom då jag är väldigt överrörlig. Han tyckte att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen och så jag gjorde. Dem tog prover och en läkare böjde i mina leder (jag litar inte på sjukvården här i norr så jag var väldigt skeptisk på att dem skulle hitta något) men hon tyckte inte att det var något alarmerande fel.

Jag sökte även hjälp för min problem med lederna hos skolsköterskan. Då fick jag kontakt men en sjukgymnast som la märke till att mina muskler var otroligt spända och att jag hade för lite muskler i ryggen och nacken. Jag fick därför ett träningsprogram och 2 gånger i veckan gick jag på massage hos sjukgymnasten. Där upptäckte man att jag hade fastvuxen muskulatur i ryggen och att ett revben ofta hoppade ur sitt läge. Inte underligt att jag hade ont. Han märkte även en inflammation i Si-leden så jag ordinerades inflammationshämmande.

Nu orkar jag inte skriva mer här idag. Slut på del 1.  Kompleterar fortast möjligt med del 2.
Ha de bra!!