Sjukutandiagnos

Efter att ha haft ont i magen en tid fick jag ganska hastigt mycket ont högt upp i magen, det strålade bak mot ryggen och ut mot sidorna. Smärtan kändes mest precis under diafragman och mot under höger revbensbåge. Smärtan fanns där konstant som en molande smärta men med intesivare perioder skärande smärta som gjorde att jag inte kunde vara still. Jag ringde 1177 som sa att jag skulle vända mig till akutmottagningen eftersom det lät som gallvägsbesvär.

 

Så jag begav mig dit och efter viss väntan i stora väntrummet gick det ganska snabbt. Jag fick ett eget rum och flyttades lite senare från akuten till OBS-enheten eftersom de ville göra ett ultraljud, men inte ha kvar mig på akutmottagningen fram till dess då de inte kunde tala om när det skulle bli. Tror inte jag var på akutmottagningen mer än 4h innan de flyttade mig till OBSen. Jag fick spasmofen på akuten men den hade liten effekt så när jag kom till OBS-enheten fick jag veta att de man gett mig var lite fegt och inte direkt vad de normalt ger vid akuta buksmärtor. Hon såg att jag hade väldigt ont och gav mig morfin-injektion som gjorde smärtorna mer hanterbara. Eftersom de inte tog bort smärtorna helt gav man mig också en voltarensupp, eftersom jag inte fick äta eller dricka kunde jag inte svälja en tablett. Sköterskorna som var där den eftermiddagen/kvällen var underbara!

 

Jag fick 39,3 i feber och frossa framåt kvällen, det var då man satte in Alvedondroppet och man valde att direkt behandla mig med intravenös antibiotika. Tyvärr kan jag inte säga att de som jobbade under natten var särskilt bra.... Jag svimmade framåt morgonen, tror jag de var. Jag minns inte jättebra men jag satt på sängkanten enligt sköterskan och sedan vaknade jag upp på golvet. Jag fick då frågan från sköterskan som jobbat under natten om jag lagt mig på golvet själv, varför skulle jag ha gjort de?! Fick då förklara att jag brukar svimma och att jag har ramlat flera gånger i samband med det. På nått vis kändes det inte som att hon trodde mig och de var den känslan jag haft kring henne hela natten. 

 

Ultraljudet fick jag göra runt 11-00 tiden och det visade konstigt nog inga gallstenar. Så dagen efter sa man att mina smärtor berodde på en kraftig urinvägsinfektion, jag sattes in på antibiotika i 10 dagar och skickades hem. Smärtorna kring gallan blev jag dock inte av med och jag hade problem med smärtor under hela semstern v.16..

 

Så när vi kom hem och jag ändå kollade upp min stortå på VC så passade jag också på att nämna gallbesvären. Min läkare sa då att det mest troligt är gallbesvär och inte pga UVIn som jag har dessa besvär. Man kan tydligen få någon slags kramp i gallvägarna och besvär från gallblåsan utan att det beror på gallsten. Hon rekommenderade mig kost med lite fett, inga äpplen och inga ägg under en tid och om jag får besvär igen ska jag upprepa den här kosten. Jag har följt detta och upplever att jag inte har ont lika ofta längre så det har verkligen hjälp. Återigen tycker jag de är konstigt att man inte kan förklara eller konstatera sånt här på sjukhuset. Visst, jag hade UVI men odlingen som gjordes visade inget anmärknignsvärt och det förklarade ju inte mina smärtor högt upp i magen. 

 

Jag har läst mina journaler såhär i efterhand och återigen så förekommer det felaktigheter i min journal. Dels har sjuksköterskan skrivit om min svimmning med en enligt mig sarkastisk underton och läkaren som skrev ut mig har påstått att jag hade smärtor långt ner i magen och över urinblåsan vilket inte alls stämmer! Jag hade ju ont högt upp i magen och vid höger arcus samt muskelförsvar över detta område, hur och när kan det bli likställt med smärtor långt ner i buken och över urinblåsan?! Blir så trött på all skit som kommer in i min journal och jag blir arg och rädd för att det förekommer sånna här felaktigheter kring dokumentationen inom vården. Bedrövligt! 

Redan långfredagen var vi påväg norrut för att tillbringa lite tid med mina föräldrar och min bror. Vi var nu lediga i 10 dagar framåt vilket kändes välbehövligt och roligt. Detta hade vi sett fram emot länge!

 

Efter att vi åkt i bilen ett par timmar frågar sambon mig vad jag har stoppat under läppen, det ser ut som om jag snusar. Jag svarar att jag inte har någoting under läppen, han frågar igen och jag svarar bestämt att det finns inget under läppen! Sedan tar jag ner solskyddet i bilen och tittar mig i den lilla spegeln. Halva överläppen är då svullen och ja det ser faktiskt ut som att det finns något instoppat där under. Jag förstår ingenting! Efter en stund upplever jag att det spränger och sticker i läppen och jag börjar också känna stickningar i tungan och i svalget. Allt eftersom tiden gick svullnade jag mer och mer, tillslut var i princip halva ansiktet svullet. Jag såg hemsk ut... Väl framme i norr så blev de oroliga och övervägde om vi skulle åka in, ringa 1177 eller 112. Men tillslut bestämde vi tillsammans att vi skulle avvakta och se hur det utvecklas, för jag hade inga besvär med andningen.

 

Under de 6 dagar vi var där var de nästan inte en enda lugn stund, väldigt roligt men otroligt intensivt. Vi var ute och vi körde skoter i princip varje dag, pimplade, åt massa god mat, massa godis, umgick med nytt folk och njöt en massa. Vi hade fint väder nästan hela tiden så jag han få lite solbränna på köpet också. Tyvärr var inte semestern utan bekymmer. Redan efter 2 dagar skadade jag mig. Vi åkte över en plogkant med skotern och den vickade åt sidan så min dåliga fot åkte av fotstödet rakt ner i snön. Mer än så behövdes inte för att jag skulle skada mig. Jag trodde verkligen att jag brutit stortån eller något ben intill frösta leden på stortån. Men röntgen som jag gjorde direkt när vi kommit hem visade turligt nog ingen fraktur så på något konstigt sätt har jag lyckats stuka stortån inuti en vinterkänga. Inte alla som lyckas med det!

 

Efter 6 dagar tog vi oss ner till Åre där sambons föräldrar hyrt en stuga, skönt att slippa åka 130mil non-stop. Sambon passade på att åka lite skidor en dag när vi ändå var där, men mest blev det kortspel och gemenskap. Mycket trevligt och betydligt lungnare tempo i Åre än med mina förlädrar. Semstern var helt underbar men alldeles för kort som vanligt, ändå var de ljuvligt att komma hem till sitt eget igen, sin egen säng och de vanliga rutinerna.