Sjukutandiagnos

I tisdags var jag iväg till PMU i Göteborg för att träffa en psykiater där. Det är på egen vilja då jag bett om att få komma dit. Det är ju nämligen så att jag har väldigt svårt att bli tagen på allvar inom vården oavsett vad jag söker för. Detta efter att man stämplat mig som psykiskt sjuk och då är man tydligen immun mot annan sjukdom. Att jag är psykiskt sjuk är dessutom helt fel då det inte finns några sådana hållpunkter. Men nu har jag fått nog, jag vill veta till hundra procent att det inte finns något psykisk som jag i så fall kan få hjälp med. Dessutom vill jag ha en bedömning som jag kan ta med mig i kontakten med vården som gör att jag kan styrka att det inte finns några sådana aspekter då det redan är kontrollerat fler ggr om. 

 

Om vi bortser ifrån att mottagningen inte alls var lättillgänglig för en person i rullstol, det första jag möttes av var ett trappsteg, så var det ett mycket bra besök. Psykiatern var väldigt lyhörd, förstående och tillmötesgående, även om han hade ett par riktigt kluriga frågor. Vi pratade på i ungefär 1h och jag fick berätta om mig själv från födelse till idag i princip. Jag tycker det kändes toppen att det besöket blev av och jag hoppas verkligen att han gjorde en bra bedömning. Ska bli intressant att höra vad neurologen säger vid nästa samtal/besök då psykiatern skulle skicka ett remissvar till honom och en skriftlig lättförståelig sammanfattning till mig. Det kändes som att han förstod problemet och anledningen till varför jag ville träffa honom.

 

Jag vet att det inte finns några garantier för att detta kommer göra någon skillnad överhuvutaget i framtida kontakt med sjukvården, men då känner åtminstone jag att jag har en adekvat bedömning i ryggen som gör att jag vågar stå upp för mig själv mer. 

I måndags var jag iväg till Sahlgrenska för att träffa en neurooftalmolog, med andra ord en ögonexpert.

 

Jag har ju fortfarande problem med mina ögon och synen även om det är MYCKET bättre nu än när det var som sämst. Jag kan nu se relativt bra med mitt högra öga medans synen på vänster sida fortfarande är väldigt nedsatt. Jag tänkte ju naturligtvis att besöket på Sahlgrenska skulle tillföra något.

 

När jag kom in till läkaren gjorde de syntest där jag skulle läsa på en tavla samtidigt som läkaren satte olika glas framför ögonen, sedan kollade han vidvinkelsynen, att pupillerna reagerade på ljus samt att jag kunde följa hans finger till ytterlägena. Sedan kollade han snabbt med förstoringsglas in i ögat och sedan var det klart. Detta tog max 20min. Det kändes så onödigt och verkligen som slöseri med tid!

 

De gjorde inget annat än vad man gjort på ögonmottagningen i Uddevella, snarare gjorde man en mindre noggrann undersökning på Sahlgrenska. Dessutom är jag ju bättre nu, jag borde ha fått komma dit när det var som absolut värst och vad de hade sagt då. Jag har inte hört något ifrån ögonmottagningen men har läst det läkaren på Sahlgrenska skrivit i journalen. Tydligen är nu hans teori att jag har något som heter pseudomyopi. Det är närsynthet som orsakas av kramp i de muskler som styr ögats fokus.

 

Jag uppmanas att ta kontakt med optiker för att byta styrka på glasen till höger öga. Vänster öga tycker de jag kan avvakta med då de hoppas att det ska kunna bli något bättre syn även på det ögat. Om/när jag skulle få besvär igen så ska jag vända mig till ögonmottagningen i Uddevalla och då får vi börja om från början igen.

till vården. Den här gången gäller det min stelopererade tumme. Jag har två stag inopererade samt en ståltråd för att hålla dem i spänn. När jag var på senaste återbesöket i december bestämdes att jag skulle komma på återbesök efter ytterligare 3 månader, dvs i mars. Då skulle man ta nya röntgenbilder samt bestämma om stagen och ståltråden ska plockas bort. Man misstänkte redan då att de nervstickningar jag haft vid vissa rörelser berodde på ståltråden och att man därför ska överväga att plocka bort den om besvären fortsätter. 

 

Men nu har jag fått ännu mera ont, nu värker det konstant och jag har nervsmärtor som gör att jag ibland skriker rakt ut av smärta. När jag känner efter på tummen känns det som en knöl mellan tummen och handen, där båtbenet sitter ungefär, och det gör väldigt ont kring denna. Min misstanke är att det är staget eller något annat som hamnar i kläm och att det är detta som orsakar smärtorna. Men det är såklart enbart spekulationer! Men eftersom det blir sämre och jag inte står ut längre så tänker jag inte vänta tills mars med detta.

 

Jag hoppas jag kan få en tid hyfsat snabbt och att det är något som går att åtgärda enkelt och smärtfritt.