Telefonfobi
Jag har telefonfobi, jag vet att det kanske låter konstigt men jag hatar att prata i telefonen. Har haft problem sedan jag var liten med detta och det stör mig fruktansvärt mycket. Jag försöker bearbeta det men det verkar inte bli lättare. Jag skjuter alltid telefonsamtal framför mig.
Jag har inga problem med att prata i telefonen om någon ringer till mig, det är när jag ringer till någon som problemen uppstår, när jag ska styra samtalet. Det är en sak att ringa närmsta familjen, det går bra. Men kommer jag längre bort i min sociala krets så sms:ar jag helst ex kusiner.
Att ringa ett samtal i jobbet är konstigt nog annorlunda, jag får fortfarande ångest men inte alls på samma nivå som när jag ringer privat. Jag kan inte själv riktigt sätta fingret på vad det är som gör att det är så jobbigt. Men hjärtat rusar, jag mår illa och blir helt skakig när jag ringer privat. Att ringa och boka en tid till en läkare kräver stor mental förberedelse. Det hindrar mig nu från att driva min utredning vidare, för att göra det måste jag ringa...
Kommentarer
Postat av: Bea
Känner precis som du! I jobbet går det bra att ringa för då hinner man inte oroa sig, man har ofta press på sig att man måste ringa direkt.
Svar:
Sjuk men ingen diagnos!
Postat av: Bea
Det är grymt stor skillnad mellan jobb och privatliv! I jobbet är jag social och utåtriktad men privat är jag rätt tyst och blyg :/ Det är väl det där med att gå in i en roll, antar att man får försöka göra det på fritiden ibland också så kanske man blir modigare :)
Svar:
Sjuk men ingen diagnos!
Trackback