Sjukutandiagnos

Jag har nog tagit mig vatten över huvudet.

 

Att träna eller inte träna?! Det är min stora fråga just nu, jag vill så mycket mer än kroppen egentligen orkar. Jag pressar kroppen till det yttersta och får en käftsmäll tillbaka. Jag är nog lite för envis, ibland vore det nog bättre att bara säga nej men det är inte så jag gör. Dagen innan nyår ställde vi i ordning festlokalen och jag bar stolar och bord hej vilt trots att kroppen protesterade. Jag kan inte låt bli, jag vet jag orkar (muskelmässigt) men då får jag ta smällen att mina leder inte orkar. Lite svårt att förklara hur jag menar men jag hoppas ni kan förstå. Jag vill inte vara en inaktiv person, det är inte jag. Jag vill gå på promenader i skogen, jag vill hjälpa till, jag vill vara aktiv. Men hur gör man då om det leder till något negativt att vara aktiv?

 

I somras i samband med att mina ledbesvär blev ännu värre började jag träna genom att åka inlines. Jag tycker det känns som "snäll träning" då lederna inte utsätts för så stor påfrestning (jämfört med annan träning) och dessutom tycker jag det är väldigt rolig. Det ska bli intressant att höra vad sjukgymnasten säger om denna typ av träning, inte säker att jag kommer följa hans råd om han avråder mig att åka inlines.    

 

Sedan oktober har jag räknat kalorier med hjälp av lifesum (en riktigt bra app) då jag försöker att gå ner i vikt. Jag hade väldiga problem med magen under en period (det har jag skrivit om tidigare) och jag åt kortison, det gjorde att jag gick upp över 10kg och det är dessa jag kämpar för att få bort. Därför har jag antagit en utmaning utöver kaloriräkningen. Jag ska genomföra 5 armhävningar, 10 situps/ryggups, 15 knäböj ( alla x10) och klocka hur lång tid det tar att genomföra allt 10 ggr. Idag gjorde jag detta första gången och det tog 36min. Det var roligt och kändes bra tills nu efteråt när jag sitter här och käftsmällen har kommit. Antar att käftsmällen kommer knocka mig ännu mer imorgon, fattar inte hur jag tänkte med tanke på att det är sjukgymnastbesök imorgon. Jag kommer väl komma som en haltande anka imorgon, nog för att jag ser ut så normalt sett också. Har märkt att jag har lagt mig till med en lite lustig gångstil för att avlasta min högra höft.

 

När jag gjorde armhävningar (gör dem på knä för att inte lägga för mycket vikt på axlar och handleder då dom inte gillar det) så kände jag hur knäskålarna nästan gled ur, det kraschade och smärtade när dem åkte tillbaka. Hoppas inte att jag får några känningar av det.

 

Ni kanske tycker jag är en idiot som tränar om det gör att jag får ont, men jag måste också få leva. Jag är rädd att så länge jag "kan" kommer jag alltid pressa mig till att göra det, oavsett käftsmällen som kommer, det är detta jag behöver träna på. På nått sätt tror jag att jag vill hävda för mig själv att jag fortfarande klarar av det, att jag fortfarande kan. Jag behöver träna på att även om jag kan så kanske jag ska avstå vissa saker och att hitta balansen mellan när jag ska säga ja eller nej. Det är lite spännande att ibland orkar kroppen massor och ibland absolut ingenting och att det dessutom kan ske från en dag till en annan är extra spännande. Ni som har EDS förstår kanske vad jag pratar om.