Ett osynligt syndrom

Det suger att ha ett syndrom som inte syns. Människor som finns omkring mig har ingen möjlighet att se varför jag mår som jag mår. Dem kan inte ge mig någon förståelse. Jag är väll bara inbillningssjuk! Jag önskar att folk kunde förstå. Hur ska jag nå ut.

Folk ger korkade kommentarer. Fick en kommentar här om dagen att jag inte skulle söka sjukvård mer (ville få hjälp med min spindelfobi) då jag redan har tillräckligt med problem och springer tillräckligt till sjukvården. ÖH! Va?! Bara för att jag inte söker hjälp betyder det inte att problemet inte finns. Jag menar spindelfobin försvinner ju inte bara för att jag inte söker hjälp. Dessutom har den ju eskalerat på senaste tiden, jag kan inte längre hantera det. Att okontrollerat få panik, gråta och stampa i backen för att en liten spindel rör sig över väggen i lägenheten känns inte bra. Känner mig otroligt löjlig. Jag vet ju att reaktionen är överdriven men jag kan inte hantera det.
 
Nej att vara sjuk men det inte syns är inte roligt. Att ha ett syndrom som påverkar leder, hud och organ men som inte syns utåt, det är tufft. Jag önskar att min familj kunde visa mer förståelse, att dem kunde få gå en dag i min kropp. Känna smärtan från kroppens alla leder, blandat med vardagslivets problem och diverse besvär från inre organ. Jag vill så mycket mer än kroppen orkar, jag vill vara som vem som helst.
 
Jag önskar att vardagsstressen inte påverkade mig mer än den borde göra, men den suger all energi ur mig. Har tentamen nästa vecka, en stor inlämningsuppgift och en hemtentamen. Det känns övermäktigt och stressen glöder. Snart kommer den blossa upp och utvecklas till en hel skogsbrand och jag kan inte göra något för att hindra det. Eller jo, jag kan lägga skolan åt sidan men det är inte något alternativ. Jag vill ju bli färdig med utbildningen någon gång innan kroppen ger upp helt. Om den gör det.
 
Det är också något som jag har svårt för med att syndromet inte syns. Jag ser inga tydliga spår efter försämring men jag känner dem.
 
Jag önskar att alla kunde förstå.... exempelvis att läkaren kunde förstå och hjälpa mig så att jag slipper ha såhär ont, att jag får sova och att jag får den hjälp jag behöver.

Kommentarer
Postat av: Bea

Kram!

Svar: Tack Bea! :)
Sjuk men ingen diagnos!

2015-03-19 @ 18:59:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0