Sjukutandiagnos

Så har ja äntligen varit iväg till neurorehab för en första bedömning. Eller ja, egentligen var det fler veckor sen men jag har behövt lite tid för att bearbeta allt de som händer vad gäller mig själv, men också sådant som gäller min familj och min sambo. Men nu ska jag hålla mig till ämnet och berätta om uppstartsbesöket på neurorehab.

 

Det kändes väldigt skönt att äntligen få komma dit, att sätta bollen i rullning och att jag kommer närmare att få hjälp med rehabiliteringen. Den största delen av besöket var det jag som pratade, läkaren ville veta min sjukhistoria, när jag fick min EDS diagnos, när jag började få besvär, hur min uppväxt varit, vad som är aktuellt nu osv. Han ville också veta hur jag tycker och tänker kring vad som är fel med mig, vad jag tycker och tänker gällande att läkarna säger att mina besvär är psykosomatiska/funktionella. Jag svarade helt ärligt att: - Just nu bryr jag mig inte, ni får kalla det precis vad ni vill, bara jag får hjälp med rehabilitering så att jag kan återgå till ett mer normalt liv.

 

Efter att jag hade pratat i nästan 1,5h (tror jag de var) och svarat på diverse frågor började besöket närma sig sitt slut. Tillsist gjorde han en kort undersökning där han kollade reflexerna, bad mig stå upp en stund och sedan kunde jag sätta mig igen och sen var undersökningen och besöket klart.

 

När jag åkte därifrån kändes det som att besöket hade gått jättebra, men allt eftersom jag fick bearbeta samtalet så kändes det sämre och sämre. Han hade bland annat uttryckt att träning är den enda lösningen och jag visste redan från början att han var av åsikten att mina besvär var psykiska vilket tydligt kom fram under samtalet även om han aldrig sa det rakt ut. 

 

Jag skulle få komma till en neuropsykolog för att göra minnes-, koncentrations-, stress- och personlighetstest. Läkaren bytte ut en av mina mediciner mot två nya vilket jag tyckte kändes lite märkligt eftersom jag hade bra effekt av de mediciner jag hade, men jag ville inte sätta mig emot honom direkt utan sa att jag är villig att testa. Den ena medicinen gav mig jobbiga biverkningar redan efter första tabletten, så efter 2 veckors testperiod så valde läkaren att plocka bort den ena medicinen igen. Så nu kombinerar jag den gamla och en av de nya medicinerna, visst går nervsmärtorna igen ibland om jag gör något utöver det vanliga. Men det är åtminstone fortfarande hanterbart. 

 

Jag åkte hem den dagen med vetskapen om att läkarna anser mina besvär vara psykosomatiska, att de skulle diskutera mitt fall för att se vilken behandling de kan hjälpa mig med, att jag skulle få träffa en neurospykolog och att jag skulle börja med nya mediciner. Ett halvt steg i rätt riktning men inte mycket mer än så.

 

Här sitter jag ca 2 månader senare och fick i fredags kallelse till neuropsykologen den 20/3, spännande att se vad hon har att säga om allt detta.