Sjukutandiagnos

I tisdags var jag iväg till PMU i Göteborg för att träffa en psykiater där. Det är på egen vilja då jag bett om att få komma dit. Det är ju nämligen så att jag har väldigt svårt att bli tagen på allvar inom vården oavsett vad jag söker för. Detta efter att man stämplat mig som psykiskt sjuk och då är man tydligen immun mot annan sjukdom. Att jag är psykiskt sjuk är dessutom helt fel då det inte finns några sådana hållpunkter. Men nu har jag fått nog, jag vill veta till hundra procent att det inte finns något psykisk som jag i så fall kan få hjälp med. Dessutom vill jag ha en bedömning som jag kan ta med mig i kontakten med vården som gör att jag kan styrka att det inte finns några sådana aspekter då det redan är kontrollerat fler ggr om. 

 

Om vi bortser ifrån att mottagningen inte alls var lättillgänglig för en person i rullstol, det första jag möttes av var ett trappsteg, så var det ett mycket bra besök. Psykiatern var väldigt lyhörd, förstående och tillmötesgående, även om han hade ett par riktigt kluriga frågor. Vi pratade på i ungefär 1h och jag fick berätta om mig själv från födelse till idag i princip. Jag tycker det kändes toppen att det besöket blev av och jag hoppas verkligen att han gjorde en bra bedömning. Ska bli intressant att höra vad neurologen säger vid nästa samtal/besök då psykiatern skulle skicka ett remissvar till honom och en skriftlig lättförståelig sammanfattning till mig. Det kändes som att han förstod problemet och anledningen till varför jag ville träffa honom.

 

Jag vet att det inte finns några garantier för att detta kommer göra någon skillnad överhuvutaget i framtida kontakt med sjukvården, men då känner åtminstone jag att jag har en adekvat bedömning i ryggen som gör att jag vågar stå upp för mig själv mer.