Onsdag 3/2 - 2010

Idag vaknade jag upp tröttare än jag varit på väldigt länge.. Natten var inte på min sida. Somnade kring 11 för att vakna igen vid 3 och inte kunna somna om. Jag hade ont i magen och låg och vred mig i sängen. Min pojkvän håller stenhård koll på mig för han tycker jag ska åka in då jag har ont. Men jag anser att om det inte blir mer än 5:a på smärtskalan kommer jag inte att åka in. Då är det inte värt det. Jag åt ingen frukost, något som jag egentligen borde göra men magen säger helt enkelt STOPP! Så det blev frukost/lunch vid 11 bestående av makaroner och köttfärssås.

Jag var inte i skolan hela dagen. Det orkade jag bara inte. Gick hem efter lunchen då jag hade fått nog av skolan. Jag har verkligen ingen ork över till den just nu. Igår orkade jag inte ens plocka upp datorn (därför det inte blev någon uppdatering igår) då jag var helt slut. Men eftersom jag är en tjej som inte gillar att bara ligga så ska jag åka med mina vänner till dollarstore idag i grannstaden. Något måste man ju få unna sig när man mår dåligt och av egen erfarenhet så ska man inte stänga in sig på rummet då man enbart mår dåligare. Även om det är precis det jag vill göra, stänga in mig på rummet, vara för mig själv och inte behöva tänka på nånting överhuvudtaget. Bara ligga i sängen hela dagarna och SOVA!!

Magen har vart en 5:a hela dagen trots att jag tagit alvedon. Den känns stor som ett hus enligt mig. Sedan på kvällarna brukar huvudvärken och illamåendet komma också så jag är beredd med värktabletterna.
Man kan ju undra vad som är felet på mig. Man känner sig otroligt ensam och ovetandes, inte alls trevligt. Jag tror att en hel del energi går åt till att tänka och fundera över vad som kan vara fel. Jag har letat rätt mycket på internet när det gäller ont i magen och det finns ju hur mycket som hellst. Något borde väl läkarna kunna konstatera att det är.

Och att jag mår dåligt psykiskt går väl ihop rätt bra med oron och rädslan över att inte veta. Klart man blir nedstämd om man är sjuk, läkarna hittar inte felet och dem verkar inte ta en på allvar. Jag blir arg, med dagens teknik borde det gå snabbare att få en diagnos. Sitter läkarna och sover eller man kan ju riktigt undra vad dem håller på med egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0