Del 1 - Början på min historia.
Allting började för fler år sedan. Redan när jag var 6 år fick jag diagnosen Epelepsi. Jag fick äta medicin i ca 7 år och sedan friskförklarades jag. Det jag hade var kramper under tiden jag sov. Jag hade anfall flera gånger och ibland även trots min medicin.
Eftersom att jag fick den som barn trodde man att den skulle växa bort i tonåren. vilket den även gjorde då jag var ca 13 år. Jag slutade då äta medicin och hittills har jag inte haft något problem med detta.
Jag har även så länge jag kan minnas haft ont i lederna i kroppen och då är det främst knän, nacke, rygg, axlar, fotleder, handleder och fingerleder. Detta har jag växlande i perioder från och till och det brukar bli värre då det är kallt, på morgonen och om jag sitter stilla länge med ex böjt knä. Det är riktigt jobbigt vissa dagar exempelvis då man varit vaken mycket under nätterna för att man har haft värk. Jag brukar vakna flera gånger per natt och det är inte bara på grund av ledvärken utan även andra krämpor som jag kommer till senare.
Jag skrev ett brev till 1771(om det nu heter så) där jag beskrev mina besvär med lederna och att jag själv misstänkte ledgångsreumatism eller hypermobilitetssyndrom då jag är väldigt överrörlig. Han tyckte att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen och så jag gjorde. Dem tog prover och en läkare böjde i mina leder (jag litar inte på sjukvården här i norr så jag var väldigt skeptisk på att dem skulle hitta något) men hon tyckte inte att det var något alarmerande fel.
Jag sökte även hjälp för min problem med lederna hos skolsköterskan. Då fick jag kontakt men en sjukgymnast som la märke till att mina muskler var otroligt spända och att jag hade för lite muskler i ryggen och nacken. Jag fick därför ett träningsprogram och 2 gånger i veckan gick jag på massage hos sjukgymnasten. Där upptäckte man att jag hade fastvuxen muskulatur i ryggen och att ett revben ofta hoppade ur sitt läge. Inte underligt att jag hade ont. Han märkte även en inflammation i Si-leden så jag ordinerades inflammationshämmande.
Nu orkar jag inte skriva mer här idag. Slut på del 1. Kompleterar fortast möjligt med del 2.
Ha de bra!!
Jag känner igen mig så väl i din historia Malin. Vid ledgångsreumatism blir det för många sämre vid kyla, röda och svullna leder.
För mig så har alltid problemet legat i att det inte visas något på mina blodprover eller lederna. Och kan tänka mig att du har något liknande?
Eftersom att det inte gick att kommentera på ditt inlägg här över skriver jag med det i detta inlägg också. Gå till kuratorn, underskatta det inte.
Har man värk och får inget svar blir det jobbigt psykiskt också. Det är bra att prata med någon!
Fortsätt kämpa! Tappa aldrig hoppet för du vet efter regnet kommer solen.
Jag har exakt samma problem med lederna och har haft det under många års tid. Blev överlycklig nu när jag hittade din blogg och tänkte "Yes! Jag är inte ensam" Men när jag klickade in så såg jag också den andra kommentaren och det finns säker fler av "oss" som inte får den hjälp vi behöver! Det ger mig en smula hopp. Om fler med samma problem söker hjälp borde det inte dröja lika länge innan vi kan få veta vad som är fel. Vi alla kan inte ha felet att det "bara sitter i våra huvuden" som en doktor nästan fick mig att tro. Vi är på riktigt och vi behöver hjälp!
/Maria
