En ond cirkel av stress
Jag blir stressad för att det är mycket att göra och jag är så trött, det gör mig ännu mer stressad och jag sover ännu sämre. Ja ni kanske känner igen den onda cirkeln som sätts i snurr.
Inte minskar stressen av att jag har fått dåligt minne och svårt att koncentrera mig heller. Jag ställer en fråga, får ett svar som jag ska berätta för mina studiekamrater men innan jag har kommit fram till studiekamraterna har jag glömt vad svaret var. Eller så tappar jag koncentrationen mitt i allt och kan sedan inte följa med i resonemanget.
Jag försöker göra så gott jag kan, mer än så kan jag inte göra. Det är nu jag får ta ett steg tillbaka, hitta mig själv och sedan kan jag fortsätta framåt. Jag vet att stresscirkeln kommer brytas och jag vet att jag kommer ta mig igenom detta på ett eller annat sätt. Det måste jag göra! Så kommer jag ut som en sol på andra sidan sen, vem vet, det kanske känns bättre redan imorgon.
God natt.
Hittade just din blogg och har hunnit läsa igenom en del och kommentera några inlägg. Vill bara säga att jag lider med dig, att ha besvär man inte vet vad de beror på är skitjobbigt! Fick själv en Crohnsdiagnos för några år sedan men har mycket andra besvär och börjar misstänka att det är något mer. Hur som helst, du skriver att du misstänker EDS och jag tror helt klart du är inne på rätt spår! Men det finns nästan inga läkare som kan något om det, så jag förstår att det är kämpigt att få en diagnos! Stå på dig, det är allt jag kan ge som tips. Se till att få träffa nån som verkligen kan något om det!
Det kan ju mycket väl vara så att du har flera diagnoser också. En förklaring är väl bra, då kan du i alla fall äta smärtlindrande mediciner utan att någon ifrågasätter dig. I övrigt vet jag inte, det verkar inte finnas mycket läkarna kan göra, sjukgymnastik kanske. Brukar dina leder hoppa ur led? Tänkte eftersom du är så överrörlig.
För att svara på din fråga, jag har inget emot att du frågar ... Tvärtom skönt att prata med någon om det. Förutom de "typiska" Crohnsbesvären så har jag till och från värk framför allt i hand- och fotleder som även fortsätter upp i underarmar och vaderna. Dock så kan man få ledvärk av Crohns också, men det finns även andra diagnoser som är vanliga när man har det, så jag vet inte. Sen så kan jag inte sitta still nån längre tid utan att bli otroligt stel i kroppen. Har olika typer av huvudvärk flera gånger i veckan, migrän, spänningshuvudvärk och ibland yrsel. Förutom det är jag så sjukt trött oavsett hur mycket jag än sover och känner mer och mer att hjärnan inte hänger med när jag hållit igång ett tag, jätteobehagligt! Verkar även ha drabbats av kronisk rinnsnuva som blir värre när jag äter. Sen är det säkert nåt mer också förutom att jag känner mig allmänt matt i kroppen. Men man vänjer sig ju vid det mesta.
Det blev visst några rader, men du frågade ju :P
Känner samma sak, att ha en läkare att vända sig till som man känner förtroende för hade varit värt allt! Jag har en läkare men känner inte jättemycket förtroende för henne. När vi träffas frågar hon bara om sånt som verkligen har med magen att göra, men inget om resten av kroppen. Jag vet att jag borde ta upp det själv, men det känns ju naturligare om hon bara skulle fråga rätt ut hur jag mår. Men jag upplever det som att läkare inte vet jättemycket om Crohns och kopplingen till andra autoimmuna sjukdomar heller, till exempel verkar de inte tro att kosten påverkar hur man mår men en kostomställning var verkligen hela skillnaden för mig under en lång tid. Blev dessutom skickad till en dietist som dock bara fokuserade på min undervikt men inget om sjukdomsaspekten, och att äta mycket fika var ju typ det sämsta förlaget jag kunnat få.
Något man lär sig när man är sjuk är att läkare inte är några som allvetare. Ibland vet man mer än dem för man är oftast den största specialisten på sin egen kropp. Som jag önskar att det fanns en läkare som bara sa "NU ska vi göra en fullutredning på din kropp för att se till att du mår så bra som möjligt!" Men jag tror inte det någonsin kommer hända, det finns ingen läkare som bryr sig tillräckligt mycket för det. Och de enda som skulle kunna bli sådana läkare är de som själv är sjuka och vet hur det känns, men de orkar ju istället inte!
Men det känns i alla fall bra att ha hittat din blogg, för om än vi kanske inte kan hjälpa varandra så är det på något konstigt vänster skönt att veta att det finns nån mer som känner lite som man gör. Om än jag önskat att du inte haft en aning om hur det känns!
Det känns som att den svenska sjukvården har en del att lära av Kina. Hur kommer det sig att de kan men inte vi? Känns väldigt konstigt faktiskt ... Jag trodde verkligen förut att man blir läkare för att hjälpa folk och för att man tycker om att lösa gåtor. Om jag varit smart nog att komma in på utbildningen hade jag blivit det av den anledningen. Men många verkar bli läkare bara pga. lönen och kanske statusen. Alla som söker in på läkarlinjen borde få genomgå ett omfattande personlighetstest för att man ska vara säker på att de blir läkare av rätt anledning! Hellre nån som bryr sig än nån som har bäst betyg i alla ämnen känner jag. Men det lär väl aldrig bli verklighet ...
Jo jag läste det, vad nu det kan tänkas innebära? Har aldrig provat ringa då jag försökt hålla mig borta från sjukvården, men jag antar att man måste kunna det?
