Sjukutandiagnos

Igår var en liten ta igen sig dag, därav ingen dator. Vaknade tidigt men gjorde i princip ingenting förrän på eftermiddagen. Dagen gick i lugnets tecken, tittade på längdskidor m.m.

På eftermiddagen var vi förvisso iväg till sambons föräldrar och bror och hälsade på en stund så det blev tyvärr en sen kväll där vi la oss runt 22. Det får jag lida för idag. Jag fattar inte att jag sover så dåligt.. Jag vet att jag sover men jag vaknar sjuhundrasjuttioelva gånger under natten vilket innebär att dåligt kvalité på sömnen. Så att lägga sig sent på fredag och söndag kanske inte var smartaste draget men det var roligt att komma ut och göra något.

Idag blir det föreläsning hela dagen. Inte optimalt för mina leder och min hjärna, men jag har ju klarat det hittills så det ska nog gå bra, det är bara bita ihop och gnaga sig igenom dagen.

Igår var första gången som min sambo uppmärksammade min haltande gång p.g.a. höften. Jag vet inte hur han inte kan ha sett det tidigare eller så var det så att jag omedvetet haltade mer än jag brukar. Vi var och handlade och när jag kom och gick fick jag höra: "Vad har du gjort nu då?!" Mitt svar blev va? Vadå? då jag inte hade gjort något speciellt. Då sa han "ja, jag tyckte du haltade" och min enda tanke var att hur ska jag ta mig ur detta. Jag har inte tänkt berätta för sambon om min utredning och min misstanke förrän jag har fått en diagnos som jag kan stödja mig mot.

Förlåt för mitt hoppande fram och tillbaka mellan idag och igår, men jag är rädd att ni får leva med att det blir så ibland.

Jag har så mycket tankar och känslor som vill komma ut på samma gång.