Hormoner, smärta och hopplöshet

Jag försöker att vara positiv och se allt från den positiva sidan. Men just nu känns allting bara svart och negativt. Hur ska jag orka fortsätta när jag inte ens orkar laga mat eller sköta hygienen? Hade jag inte haft min sambo hade jag bara sovit hela dagarna.

Den vänliga veckan har gjort entré också, vilket gör att hormonerna lever ett eget liv och att jag får ännu mera smärta.

Jag börjar bli riktigt störd över min högra höft som gör att jag inte kan gå ordentligt utan haltar mig fram. Det kan gå bra till en början men efter en stund så får jag ont och börjar halta. Det i sin tur leder till snedbelastningar och jag får då ont i mitt vänstra knä. Idag har jag burit en alldeles för tung väska vilket gör att axlarna har sagt ifrån. Jag kan inte sitta i soffan och ta det lugnt för att jag får ont i rygg, knän och höfter. Jag blir inte klok på min kropp!!

Jag tog en 1g Alvedon innan jag började dagen men jag har inte känt någon större skillnad, just nu känns det som att jag har ont överallt. Jag är så utmattad nu att jag ska vila en stund innan sambon kommer hem. Men om jag nu ska se det från den positiva sidan så känner jag ju åtminstone att jag lever.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0