Jul på Liseberg
Det blev ett besök på Jul på Liseberg igår trots allt. Det var väldigt mysigt och vackert med alla lampor i träden och på byggnaderna/attraktionerna. Lite mer julstämning blev det allt, även om inte snön på granarna var äkta så var det ändå fint att se.
Klockan var ca 13:40 när vi fick veta att det skulle bli Liseberg, tåget gick 14:22 så det blev bråttom, för att hinna. Därför fick jag ta beslutet att trots allt lämna kryckorna hemma, vi skulle aldrig hinna annars. Detta var helt emot vad jag egentligen bestämt mig för men jag kände att antingen blir det utan kryckor eller inget Liseberg alls.
Klockan var ca 13:40 när vi fick veta att det skulle bli Liseberg, tåget gick 14:22 så det blev bråttom, för att hinna. Därför fick jag ta beslutet att trots allt lämna kryckorna hemma, vi skulle aldrig hinna annars. Detta var helt emot vad jag egentligen bestämt mig för men jag kände att antingen blir det utan kryckor eller inget Liseberg alls.
Vi var framme på Liseberg vid 15:30 och jag började, tro det eller ej, med att ta en paus när vi kommit innanför dörrarna. Jag och sambon hade tagit en promenad från centralstationen till Liseberg så jag behövde sitta en stund och när vårat sällskap ändå skulle på toa så passade jag på att vila under den stunden. Det var skönt!
När vi gått där inne 1 timme började jag känna i benen/ryggen/fotlederna och höften att det snart är nog. Istället för att tycka att det var roligt och mysigt blev det mer en plåga då smärtorna tog över. Vi åt middag inne på området och då fick kroppen en välförtjänt paus. Jag drog ut på ätandet lite extra för att få en lite längre stunds vila. Sedan fortsatte vi att gå, efter ca 40 min tyckte jag nu verkligen att jag fått nog. Det var INTE ROLIGT LÄNGRE! Trots mina tappra försök att sitta på så många parkbänkar jag kunde så var det enda som jag tänkte på att jag vill inte mer. Efter att ha kämpat fram till 19 (då resten fått nog) kändes det helt underbart att sätta sig i en bil i 50min för att åka hem. Även om smärtan i framförallt fotlederna inte var att leka med så var det skönt att bara sitta. Väl hemma dröjde det inte länge innan jag efter en dos Alvedon la mig i sängen och somnade för dagen. Skönt!
När vi gått där inne 1 timme började jag känna i benen/ryggen/fotlederna och höften att det snart är nog. Istället för att tycka att det var roligt och mysigt blev det mer en plåga då smärtorna tog över. Vi åt middag inne på området och då fick kroppen en välförtjänt paus. Jag drog ut på ätandet lite extra för att få en lite längre stunds vila. Sedan fortsatte vi att gå, efter ca 40 min tyckte jag nu verkligen att jag fått nog. Det var INTE ROLIGT LÄNGRE! Trots mina tappra försök att sitta på så många parkbänkar jag kunde så var det enda som jag tänkte på att jag vill inte mer. Efter att ha kämpat fram till 19 (då resten fått nog) kändes det helt underbart att sätta sig i en bil i 50min för att åka hem. Även om smärtan i framförallt fotlederna inte var att leka med så var det skönt att bara sitta. Väl hemma dröjde det inte länge innan jag efter en dos Alvedon la mig i sängen och somnade för dagen. Skönt!
Men det var nog värt det ändå. Det var trevligt sällskap och extra mysigt att gå där tillsammans med sambon. Hade jag haft kryckorna tror jag dock att jag hade uppskattat det ännu mer :D
Troligtvis var det inte första och sista gången jag besöker Jul på Liseberg <3
Kommentarer
Postat av: Bea
Hoppas du får några bra övningar att göra för att få mer stabilitet i fotlederna, för jag antar att det är därför de krånglar? Jaja, tänkte egentligen mest kika in och önska dig en god jul! :)
Svar:
Sjuk men ingen diagnos!
Trackback
