Sjukutandiagnos

Igår när jag var hos arbetsterapeuten så fick jag en känsla av att jag var obehaglig. När hon frågade om min instabilitet ville jag ju såklart visa henne några exempel på vad jag menar. Att försöka berätta att fingrarna böjer sig åt fel håll eller att fotlederna viker sig är inte så enkelt, då är det lättare att visa.

Men när jag exempelvis visade hur fingret betedde sig när jag håller i en penna eller i bestick så tyckte hon att det var väldigt obehagligt, hon fick rysningar och ville inte titta. Hon sa till och med att "du behöver inte visa, jag vill inte se".

Visst vet jag att man inte ska provocera lederna men när jag väl söker hjälp vill jag ju visa hur jag faktiskt har det så att jag kan få rätt hjälp. Det kändes lagom roligt att vara obehaglig, det är ju jag, mina leder bara är så och jag kan inte göra nått åt det.

Hon var också noga med att poängtera att jag måste försöka att inte sätta lederna i ytterlägena, lättare sagt än gjort då det kräver ett helt nytt tänk. Så fort jag ska göra något måste jag tänka på att spänna musklerna kring leden extra mycket för att inte hamna i ytterlägena.. Det kräver en ändring av ett vanemässigt beteende vilket aldrig är lätt. Men jag ska göra mitt bästa, det är ju för min egen skull.