Orolig över alla frågor
Idag när jag for iväg till högskolan för att färdigställa projektet stod jag länge i hallen och sneglade mot kryckorna. Kryckorna som jag själv efterfrågade och som sedan arbetsterapeuten förskrev åt mig för att hjälpa mig med mina smärtor i benen/fotlederna/höften. Jag stod länge och funderade, ska jag ta dem eller inte?!
Mitt beslut blev att inte ta dem. När jag kom ut och hade gått några meter ångrade jag dock mitt beslut, höften gjorde ont, vänster knä och fotled likaså. Men jag bet ihop hela dagen utan kryckorna, ibland är man nog lite för envis och tänker att det har ju gått förut så då går det även idag. Redan första dagen så strejkar jag alltså. Anledningen till detta var att jag visste att jag skulle träffa många som jag känner och att frågorna skulle hagla över mig om varför jag har kryckorna. Jag känner mig inte redo att berätta, dessutom har jag ju ännu inte något att stödja mig emot så vad ska jag svara när dom frågar? Att jag har dom för att, ja för att vadå?
Naturligtvis kan jag ju säga att jag har dom för att jag har ont i höften/ för att jag har instabila leder, men om det kommer följdfrågor om varför, vad har du gjort? Vad svarar jag då? Jag har ju inte gjort någonting, ingenting mer än att bara vara.
Nej tanken på alla dessa frågor gör nog att kryckorna får vänta en stund. Jag känner mig inte riktigt mogen för att hantera det än. Handledsortoserna har jag dock haft med mig och använt idag, som tur är så är dom lite mer "osynliga" än ett par kryckor så ingen har frågat nått. Skönt de i alla fall :)
Mitt beslut blev att inte ta dem. När jag kom ut och hade gått några meter ångrade jag dock mitt beslut, höften gjorde ont, vänster knä och fotled likaså. Men jag bet ihop hela dagen utan kryckorna, ibland är man nog lite för envis och tänker att det har ju gått förut så då går det även idag. Redan första dagen så strejkar jag alltså. Anledningen till detta var att jag visste att jag skulle träffa många som jag känner och att frågorna skulle hagla över mig om varför jag har kryckorna. Jag känner mig inte redo att berätta, dessutom har jag ju ännu inte något att stödja mig emot så vad ska jag svara när dom frågar? Att jag har dom för att, ja för att vadå?
Naturligtvis kan jag ju säga att jag har dom för att jag har ont i höften/ för att jag har instabila leder, men om det kommer följdfrågor om varför, vad har du gjort? Vad svarar jag då? Jag har ju inte gjort någonting, ingenting mer än att bara vara.
Nej tanken på alla dessa frågor gör nog att kryckorna får vänta en stund. Jag känner mig inte riktigt mogen för att hantera det än. Handledsortoserna har jag dock haft med mig och använt idag, som tur är så är dom lite mer "osynliga" än ett par kryckor så ingen har frågat nått. Skönt de i alla fall :)
Kommentarer
Trackback
