Sjukutandiagnos

Trappor har aldrig varit min bästa vän och kommer nog aldrig att bli. Jag bor på fjärde våningen, det innebär att jag varje dag måste gå upp och ner (minst en gång) ibland flera gånger. Till exempel när jag tvättar så blir det säkert minst 6 gånger jag går upp och ner för de hemska trapporna. Det jobbiga med trappor, det som gör att vi inte är vänner är att dom luras ibland, dom är lite högre än jag förväntat mig, dom har ett sista trappsteg som jag inte uppmärksammat och att jag blir så otroligt trött i benen och inte får med mig dom riktigt som jag tänkt. För att inte tala om när man går ner, då kan man aldrig vara säker på när trappsteget tänker skrämma de instabila fotlederna så att dom viker sig under en.

 

Ibland måste jag stanna och vila för att orka ta mig upp till lägenheten, benen blir alltid fulla med mjölksyra och jag måste då vila för att kunna ta mig vidare. Men vad gör man?! Upp måste jag för att komma hem.