Sjukutandiagnos

Det har gått flera år sedan jag skrev del 3 av min historia och mycket har hänt sedan dess. Jag ska försöka fortsätta där jag var och hoppas på att nå historians slut och nå nuet.

 

När jag fick komma hem efter andra sjukhusvistelsen p.g.a. magsmärtor fick jag åka direkt upp till elevhemmet och skolan. Jag hade fortfarande kateter och det var fruktansvärt jobbigt och pinsamt. Jag minns att jag hade problem med att den läkte och att det rann utanför, jag kunde i princip bara ha mjukisbyxor eftersom annars syntes påsen och kateterslangen. I 2 veckor hade jag kateter innan jag fick komma på ett återbesök och ta bort den. Vilken lättnad!! Jag fick då istället lära mig att tappa mig själv ifall att besvären med att kissa skulle komma tillbaka och jag uppmanades att i så fall kontakta sjukhuset igen. Jag hade också ett inbokat besök med kuratorn för att följa upp allt som har hänt, lite onödigt enligt min uppfattningen men samtidigt ganska skönt att få prata av sig en stund. Kuratorn tyckte inte att vi behövde boka något mer samtal utan att jag kunde kontakta henne om jag behövde prata. Man hade konstaterat att jag var laktosintolerant och därav skickat en remiss till en dietist för att jag skulle lära mig vad ja kan äta och inte. Men jag gav mig inte då mina besvär fortsatte. 

 

Genom min pappa fick jag höra talas om endometrios (det finns tydligen i släkten) och jag fick en remiss till en gynekolog, en manlig sådan. När jag träffade han gjorde han en gynundersökning och jag fick berätta om mina besvär. Han sa att mycket tyder på endometrios och att jag skulle testa äta p-piller för att se om besvären minskar, när pillren var slut efter 3 månader skulle jag kontakta han igen för uppföljning. Någon uppföljning blev det aldrig då jag flyttade ner till södra Sverige. Planen var att ta upp utredningen kring endometrios när jag flyttade ner men av rädsla för att få en kronisk sjukdom vågade jag aldrig trots fortsatta besvär. Jag har dock lärt mig att hantera mina smärtor, annars skulle jag aldrig orka. Visst händer det att jag ibland "sover" bort smärtorna, ligger ihopkrupen som en boll i sängen eller soffan och näst intill gråter av smärta, men jag vet exakt hur dessa smärtorna känns och att jag alltid får dom vid ägglossning, innan och under mens och ibland där emellan. 

 

Jag har bott i södra Sverige i över 4 år och har hunnit vara inlagd på sjukhuset 3 gånger. Hur många gånger jag har besökt sjukhuset/vårdcentralen har jag tappat räkningen på. Första gången hade jag en fruktansvärd huvudvärk som jag aldrig upplevt tidigare. Andra gången hade jag opererat ett finger och haft svårt att vakna efter narkosen, fick kramper och somnade hela tiden. Tredje gången hade jag bröstsmärtor och fick ringa efter ambulansen. I inlägget "Mina besvär fortsätter, men jag får inga svar" har jag skrivit lite kort kring mina magbesvär och operationen av fingret. Det tar oss fram till där jag befinner mig idag.