Nyfikna studiekamrater
Hade inte riktigt tänkt gå ut med mitt läkarbesök för mina studiekamrater. Hade endast tänkt berätta för den tjejen i min klass som jag anser är en riktig vän. Men när jag kom tillbaka från vårdcentralen (dom visste att jag hade varit där men inte varför) frågade dom varför jag varit där. Dom vet att jag har haft mag-/tarmproblematik och frågade om det var därför. Nej, svarade jag, och försökte komma undan med att säga att jag har lämnat lite prover bara. Då kom tyvärr följdfrågan (från min vän som såklart bryr sig), vadå för prover? Jag försökte komma på nått att slingra mig men det enda som dök upp var vad jag fått höra från läkaren, att jag hade inflammerade leder --> reumatism. Att jag själv trodde mer på EDS och att läkaren skickat remiss till reumatologen gällande reumatism/EDS. Mitt svar blev: Jag kanske har fått reumatism enligt läkaren då jag hade några inflammerade leder. Men själv tror jag mer på nått som heter Ehlers Danlos Syndrom som har med överrörliga leder att göra.
Så började pratet där jag fick höra att ursh, du är så ung. Reumatism är en hemsk sjukdom, jag vet en som jag känner som har reumatism och är jättedålig. Så fortsatte pratet tills föreläsningen började...
Jag vet hur reumatism är då min mormor har det och även min bonuspappa. Men jag tror mer på EDS trots mina inflammerade leder. Min farmor var väldigt rörlig, min pappa var det i unga år och min bror är nästan lika överrörlig som jag. Dessutom stämmer de flesta andra symptomen bra överens med EDS. Har också för mig att jag läst någonstans att man kan få inflammationer p.g.a. överbelastningar vid EDS.
Jaha tänkte jag, nu vet alla tjejer i klassen... Varför kunde dom inte bara acceptera att jag hade varit och tagit blodprov... Hur ska man hantera en sådan sak? Jag ville inte att alla skulle veta men det är ju skönt att veta att dom bryr sig. Men egentligen skulle jag ju bara berätta för min fina vän och inte för alla, dessutom har jag ju inte fått någon diagnos ännu så inget är ju konstaterat på nått sätt. Det är dubbla känslor, så som det ofta är. Men med tanke på att inte ens min familj eller sambo vet nått, har inte ens berättat att jag varit på vårdcentralen för dom, så känns det lite konstigt.
Det finns alltid två sidor av myntet.
Så började pratet där jag fick höra att ursh, du är så ung. Reumatism är en hemsk sjukdom, jag vet en som jag känner som har reumatism och är jättedålig. Så fortsatte pratet tills föreläsningen började...
Jag vet hur reumatism är då min mormor har det och även min bonuspappa. Men jag tror mer på EDS trots mina inflammerade leder. Min farmor var väldigt rörlig, min pappa var det i unga år och min bror är nästan lika överrörlig som jag. Dessutom stämmer de flesta andra symptomen bra överens med EDS. Har också för mig att jag läst någonstans att man kan få inflammationer p.g.a. överbelastningar vid EDS.
Jaha tänkte jag, nu vet alla tjejer i klassen... Varför kunde dom inte bara acceptera att jag hade varit och tagit blodprov... Hur ska man hantera en sådan sak? Jag ville inte att alla skulle veta men det är ju skönt att veta att dom bryr sig. Men egentligen skulle jag ju bara berätta för min fina vän och inte för alla, dessutom har jag ju inte fått någon diagnos ännu så inget är ju konstaterat på nått sätt. Det är dubbla känslor, så som det ofta är. Men med tanke på att inte ens min familj eller sambo vet nått, har inte ens berättat att jag varit på vårdcentralen för dom, så känns det lite konstigt.
Det finns alltid två sidor av myntet.
Kommentarer
Trackback
