Sjukutandiagnos

Jag förvånas av mig själv och andra med HMS/EDS, hur orkar vi egentligen?! Ibland känner jag och många andra för att bara ge upp! Kasta in handduken och ligga som ett kolli i sängen, dag in och dag ut. Men av någon anledning så kämpar vi vidare. Visst kan sängliggande vara en del av livet vissa perioder men jag har i alla fall hittills tagit mig upp därifrån efter mycket om och men.

Jag försöker leva som "alla andra" men jag märker mest själv att jag inte riktigt hänger med. Jag orkar inte som andra gör. Många märker nog inte min trötthet och att min energi är obefintlig eftersom jag är väldigt duktig på att dra på mig ett leende. En positiv inställning kommer man långt på. Men innerst inne gnager det, jag orkar inte som andra!

 

Idag hade jag exempelvis kunna ligga kvar i sängen hela dagen, men gör jag det? Nej, jag kliver upp trots att kroppen inte är med på noterna. Jag kommer nog få ta mig åtminstone en vila under dagen för att orka med men jag är i alla fall uppe. Jag vet inte om det är rätt eller fel, kanske borde jag lyssna på kroppen och stanna i sängen hela dagen men det är inte sådan jag är. Med mycket mental viljestyrka och lite jävlar annamma klarar man mer än man tror! :)