Ovisshet och förlorad trygghet

Jag känner mig ärligt rädd för att bli sjuk så att jag behöver ringa ambulans och åka till akuten. Anledningen till min oro är att jag vet inte om jag kommer att få någon hjälp.. Det känns otryggt! Väldigt otryggt. Tack vare några noteringar i min journal om att jag har psykiska besvär så blir jag inte bemött och får inte den hjälp jag behöver.
 
Tillfället med mina andningsbesvär som visade sig vara astma skrämde mig, det var då jag fick svart på vitt att jag kommer att bli behandlad annorlunda för att det står psyknoteringar i min journal. Jag är rädd för den dagen jag mår riktigt dåligt, inte kan hantera situationen och måste vända mig till akuten, Kommer man vända ryggen till? Kommer jag få hjälp med min besvär? Det kan jag inte veta och det driver mig till vansinne..
 
Ska det verkligen vara så att man är rädd och oroar sig för att inte få den vård man har rätt till? Anser man att patienter som är psykiskt sjuka inte kan bli sjuka fysiskt? Hur resonerar man? Jag vill inte behöva vara rädd för att inte få hjälp/vård i en situation som jag känner att jag inte kan hantera på egen hand. När jag försökt stå ut in i det sista och då får kalla handen på sjukhuset känns vidrigt rent ut sagt!
 
När jag blivit skickad från triagen bröt jag ihop en stund i bilen innan jag åkte mot VC. Jag kunde inte släppa att jag inte fått någon hjälp alls. Om dem nu anser att det sitter i huvudet, att det är psykiskt, varför skickar dem mig inte till psykakuten istället då? Samtidigt som jag känner otrygghet och ovisshet känner jag också en stor irritation. Jag som patient ska inte behöva vara rädd för att inte få hjälp, så är det bara! Oavsett om jag har psykiska besvär eller inte! Att dessutom psykologen sagt till mig att jag inte lider av några psykiska besvär gör inte saken bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0