Sjukutandiagnos

I drygt 1 och en halv vecka plågade jag mig själv innan jag till slut insåg att det kommer inte gå över, jag fick ge upp och sökte vård. Jag var så trött på den senaste tidens besök på vårdcentralen att jag verkligen väntade in i det sista innan jag sökte hjälp. Min sambo frågade mig en dag när jag kört bil hem från jobbet om jag hade sprungit, han tyckte jag lät så andfådd och andades så häftigt. Jag hade samma dag lagt märkte till att jag blev andfådd för ingenting, att gå från min kontorsplats till toaletten var en stor ansträngning, pulsen låg konstant på 110-120, även om jag vilade och jag hade feber. När jag sedan tog en promenad under lunchen för att få lite frisk luft märkte jag att det blev trångt i luftrören. Jag fick verkligen ta i för att andas och hjärtat de rusade. Tänkte för mig själv att såhär ska det väl inte vara?! Men det går säkert över.

 

Så hade jag det konstant i över en vecka innan det en morgon på jobbet snöptes åt lite väl mycket i luftrören. Jag ringde 1177 som tyckte jag skulle söka på vårdcentralen, klockan var då strax efter 6 på morgonen och vårdcentralen skulle inte öppna förrän kl 8. Kvinnan på 1177 sa att om jag kände att jag inte kunde vänta till dess skulle jag åka upp på akuten. Jag bestämde mig för att åka till akuten då jag kände att jag jagade upp mig själv mer och mer för att det var tungt med andningen. Innan jag åkte fick jag en inhalation av en kollega. Den gjorde att andningen i alla fall förbättrades. Väl på akuten kom jag inte längre än in på triagen. Det var en manlig sjuksköterska som tog emot mig, jag fick en patientskjorta och han kopplade upp EKG och POX. Sedan kom en kvinnlig sköterska. Hon några få frågor och läste i min journal. Jag berättade att jag varit konstant andfådd i en och en halv vecka, att jag upplever det tungt att andas och att jag har hög puls. Det visade sig också att jag hade nästan 38 graders feber också, jag ligger normalt på 36,5 så jag var riktigt vissen. Sedan skulle hon gå iväg och prata med medicinläkaren. När hon kom tillbaka hade hon en betydligt otrevligare ton. Hon sa att jag skulle åka till vårdcentralen istället, för hon såg att jag andades bra (briqanylen hade ju förbättrat andningen om än inte till 100%) och att jag nyligen (i månadsskiftet april/maj) legat inlagd för samma sak. Ursäkta mig men om jag inte minns fel var jag inlagd för neurologiska bortfall och huvudvärk, inte var det då pga andningssvårigheter. Så hur hon kunde ge det som motivering förstår jag verkligen inte?! Vad jag är ganska säker på dock är att hon läste psyknoteringen i min journal, gick och pratade med medicinläkaren som sa att det var psykiskt och att jag skulle söka på vårdcentralen. Jag fick alltså ingen behandling och inte ens träffa någon läkare utan fick sätta mig i bilen och köra till vårdcentralen. De hade garanterat inte ens tittat på mitt EKG! Tänk om det hade blivit helt tätt i luftrören när jag körde till vårdcentralen. Då hade det varit på deras samvete!

 

Väl på vårdcentralen fick jag ett mycket bra bemötande. Jag sa till i kassan att jag har svårt att andas och fick då direkt komma in till en sköterska. Jag fick sedan ta ett CRP, lämna urinprov och träffa min läkare. CRP:t var bra, urinprovet bra och lungorna lät bra. Jag berättade att jag fått briqanyl av en kollega och att det underlättat andningen lite. Då fick jag blåsa i en PEF-mätare. Kommer inte exakt ihåg resultatet. Sedan fick jag inhalera ventolin, vänta en stund och blåsa i PEF-mätaren igen. Värdena förbättrades markant så därför drog läkaren slutsatsen att jag fått virusutlöst astma. Jag hade andningsbesvär, sinustakykardi och feber. Men inga förkylningssymptom alls så jag blev lite förvånad att det berodde på virusutlöst astma. Jag fick stränga order att vara hemma resten av veckan, jag var sjuk, riktigt sjuk enligt läkaren så jag åkte hem och däckade. Var sängliggande i 4 dagar. Sedan testade jag att jobba igen men fick kasta in handduken, sätta svansen mellan benen och stanna hemma ytterligare 2 dagar. Sedan var rastlösheten för enorm och jag kunde inte vara hemma längre även om jag inte var frisk. Hur är läget just nu då, efter 1 månad? Jo, jag får fortfarande ta inhalationer av ventolin med jämna mellanrum. Jag blir fortfarande lätt andfådd och pulsen är fortfarande hög. Febern den hoppar upp och ner, jag tar ju Alvedon för smärtorna och dämpar därmed febern också vilket är bra. För då blir jag inte totalt däckad, jag kan ändå "fungera" även om jag måste ta det lugnt. Ska till läkaren på tisdag. Ska ta upp att det inte gått över ännu, jag har ju aldrig varit förkyld som man blir av virus så jag vet inte om virusutlöst astma är rätt diagnos.