Sjukutandiagnos

Imorgon ska jag till barnmorskemottagningen för att göra en gynekologisk cellprovskontroll. Det är första gången jag blir kallad för att göra en sådan kontroll. Jag är dock mest orolig för hur höfterna reagerar på gynekologstolen. Jag vet att förra gången jag var hos gynekologen så gick det okej. Det enda som jag upplevde som konstigt då var att man skulle ligga så himla långt fram med rumpan, så att vinkeln på höften inte alls blev bekväm. Det är den vinkeln jag är nervös över, jag är rädd att jag ska få ont efteråt eller ännu värre att höften hamnar ur läge. Jag hoppas ju såklart att det går problemfritt men det finns ju en risk. Speciellt med tanke på de ökade besvär jag haft från höfterna på senaste tiden.

 

Ja, okej då. Jag måste erkänna att jag är lite nervös över resten också. Är tredje gången jag är hos en gynekolog och jag vet att man aldrig känner sig bekväm. Har nog aldrig känt mig så utlämnad som när man får ta av sig och kliva upp i gynekologstolen och lägga upp benen i vädret. En kille kan nog aldrig förstå hur det känns. Fruktansvärt! Det borde egentligen inte var något speciellt att gå till gynekologen men jag upplever det som väldigt pinsamt och jobbigt. Men det är ju en del av kroppen som också måste tas omhand.

 

Anledningen till att jag ska göra ett PAP-test är inte att jag misstänker något utan att jag blivit automatisk kallad eftersom jag är mellan 23-60. Man måste inte göra testet men jag vet att det är viktigt att eventuell cellförändring eller cancer upptäcks i ett tidigt skede så därför har jag valt att kontrollera mig. Det vinner jag nog på i längden ifall att det skulle visa någon cellförändring, för då kommer man ju hålla koll på det genom tätare kontroller. Då vet man ju att risken för cancer finns och det känns ju skönt att ha koll på.