Sjukutandiagnos

Idag var jag iväg på fikaträff i Göteborg. Många underbara fina människor har jag träffat idag. Alla förstår dessutom min situation då de flesta varit där själv.

Först tog jag tåget ner till Göteborg, där blev jag mött av en tjej, son och mamma. Eftersom jag aldrig åkt spårvagn så guidade dem mig och jag följde bara snällt efter. Var dock smidigare än jag trott. Vi han prata en hel del under vägen till där vi skulle träffas. Det var trevlig och vi kände igen mycket i varandras sjukdomshistoria.

Sedan träffade vi resten av gruppen, beställd mat, jag åt hembakt paj. Mycket gott, dock så tog det snabbt stopp i magen av någon anledning?! Alla presenterade sig och drog lite om sin bakgrund och jösses vad alla vi har kämpat och kämpar. Hemskt att det ska behöva vara såhär!!

Det kändes otroligt skönt att träffa likasinnade. Jag har så mycket känslor så att jag kan inte riktigt sätta ord på det. Jag tackade alla för att jag fick komma och vara med i gruppen, nästan så att tårarna kom fram för jag känner mig så lättad över att kunna berätta om hur jag har det och folk tror på mig och förstår.

Som vi sa: Tillsammans är vi starka!