Akta väggen!!
Under en period för 3 år sedan, efter att jag slussats runt i sjukvården med mitt problematiska lillfinger som till sist opererades så misstänker man att jag gick in i väggen. Kanske låter konstigt att en så ung person går in i väggen men det är vad läkarna säger. Kroppen KRÄVDE vila och visade det både med att jag inte ville vakna efter narkosen, hade svårt att hålla mig vaken/ vakna under en längre period och att jag fick stressutlösta kramper när det blev mycket.
Att slussas runt och inte bli tagen på allvar, att missa mycket av utbildningen precis i början och tankarna som snurrade, den inre stressen gjorde att bägaren rann över och jag slog i väggen. Exempelvis var det första jag sa när jag till sist vaknade ur narkosen att jag måste åka till skolan då jag har en obligatorisk labb.
Den här perioden var väldigt jobbig, jag grät mycket och mådde helt ärligt skitdåligt. Även min familj påverkades mycket. Läkaren ringde och rapporterade till min sambo som då var i Luleå och sa att jag inte vaknade efter narkosen, hade fått kramper och att jag sjönk i medvetandegrad enligt reaktionsgradskalan. Jag klassades som medvetslös då jag inte reagerade på smärta, jag reagerade faktiskt inte alls ett tag och låg på RLS 8. Därför flyttades jag till ett annat sjukhus med ambulans där jag sedan började vakna igen. Min sambo flög hem samma dag på läkarens inrådan, mina föräldrar satte sig i bilen och åkte ner hit. Mamma var på sjukhuset och tog hand om mig. När jag sedan kom hem stannade hon mamma med mig i ca 2 veckor för att ta hand om mig.
Även om det gått 3 år så påverkar det mig ännu. Jag får hela tiden prioritera och känna efter för att den inre stressen inte ska stiga till en för hög nivå som jag inte kan hantera. Nu när jag fått besvär med lederna och tankarna snurrar kring min sjukdom och eventuell EDS samtidigt som jag pluggar 150% så känner jag att jag får passa mig. Jag måste akta mig för väggen! Något som jag har lärt mig sedan förra gången är att se och känna signalerna som betyder att jag måste ta ett steg tillbaka. Än så länge går det bra, jag har lärt mig att göra rätt prioriteringar vilket hjälper mig mycket.
Men hotet finns alltid där och jag måste passa mig. Mycket oro och stress finns just nu inom mig kring min EDS och mina mag-tarmbesvär så för att klara att läsa 150% måste jag lyssna mycket på mig själv.
Att slussas runt och inte bli tagen på allvar, att missa mycket av utbildningen precis i början och tankarna som snurrade, den inre stressen gjorde att bägaren rann över och jag slog i väggen. Exempelvis var det första jag sa när jag till sist vaknade ur narkosen att jag måste åka till skolan då jag har en obligatorisk labb.
Den här perioden var väldigt jobbig, jag grät mycket och mådde helt ärligt skitdåligt. Även min familj påverkades mycket. Läkaren ringde och rapporterade till min sambo som då var i Luleå och sa att jag inte vaknade efter narkosen, hade fått kramper och att jag sjönk i medvetandegrad enligt reaktionsgradskalan. Jag klassades som medvetslös då jag inte reagerade på smärta, jag reagerade faktiskt inte alls ett tag och låg på RLS 8. Därför flyttades jag till ett annat sjukhus med ambulans där jag sedan började vakna igen. Min sambo flög hem samma dag på läkarens inrådan, mina föräldrar satte sig i bilen och åkte ner hit. Mamma var på sjukhuset och tog hand om mig. När jag sedan kom hem stannade hon mamma med mig i ca 2 veckor för att ta hand om mig.
Även om det gått 3 år så påverkar det mig ännu. Jag får hela tiden prioritera och känna efter för att den inre stressen inte ska stiga till en för hög nivå som jag inte kan hantera. Nu när jag fått besvär med lederna och tankarna snurrar kring min sjukdom och eventuell EDS samtidigt som jag pluggar 150% så känner jag att jag får passa mig. Jag måste akta mig för väggen! Något som jag har lärt mig sedan förra gången är att se och känna signalerna som betyder att jag måste ta ett steg tillbaka. Än så länge går det bra, jag har lärt mig att göra rätt prioriteringar vilket hjälper mig mycket.
Men hotet finns alltid där och jag måste passa mig. Mycket oro och stress finns just nu inom mig kring min EDS och mina mag-tarmbesvär så för att klara att läsa 150% måste jag lyssna mycket på mig själv.
Kommentarer
Trackback
