JIPPIE!!! Inget skov
Känns som att jag kan andas ut vad gäller ett eventuellt skov i magen. Skönt de, för det är aldrig roligt när magen kraschar. Jag skyller på den råa löken ;) Varje gång magen blir lite mer trasslig så oroar jag mig för att det ska vara ett skov. Att jag ska bli så dålig som jag var när det var som sämst. Jag vill verkligen inte ha det så som jag hade det då, aldrig igen. Då hörde blod, slem och ca 20 toabesök om dagen till vardagen. Det var ohållbart och jag är glad att magen bestämt sig för att vara lite mer stabil.
Det går inte att förstå hur det är om man aldrig varit där, känslan när man inte hinner fram till toan, den går inte att beskriva. Pinsamheten, ångesten och skammen är total! Man blir helt uppställd och måste alltid ha tillgång till toa. Visserligen har jag fortfarande blod och slem och måste springa på toa ibland men det tar inte upp min hela vardag längre :D
Kommentarer
Svar:
Ja, det kan jag omedvetet göra fortfarande och sedan kommer jag på mig och inser att jag inte behöver oroa mig. Dessutom har jag tabletter som förhoppningsvis stoppar upp magen om det skulle bli kris.
Jag fick också behandling mot inflammationen som jag hade i tarmen (kortison och asacol) som jag tyckte gav bra effekt. Dock kom mina besvär tillbaka när jag trappade ut kortisonet. Hade massa turer fram och tillbaka med mag-tarmmottagningen då dom inte hittade någon Crohns i de biopsier man tog, som tur var gav asacolen effekt, även om det tog lång tid (ca 1 år).
Ja, när inflammationen har läkt så bör du inte vara lika känslig, men du kan nog fortfarande ha svårt för vissa grejer. Det kommer du lära dig, vad som funkar och inte (om du inte redan har gjort det). Du hade konstaterad Crohns eller hur var det?
Sjuk men ingen diagnos!
Svar:
Precis så var det för mig också! Men eftersom man inte kunde konstatera att det var Crohns så ville man inte ge mig någon längre kortisonkur eller annan behandling trots att jag fortfarande hade besvär. Tycker inte att asacolen (som jag tog i tablettform) fungerade bra alls. Men fick sedan suppar som jag behandlades med under en längre period och tillslut gav det vika. Ja under kortisonkuren var magen toppen! På både gott och ont, jag kunde äta allt och gick upp ca 10kg under min kortisonkur, visserligen en del i vätska men ändå. Trist att remicade-behandlingen inte fungerar lika bra.
Sjuk men ingen diagnos!
Svar:
Det hoppas vi på och håller tummarna för!! :D
Förlåt om jag frågar (kan hända att jag frågat tidigare men mitt minne är inte det bästa) men hur fick du din Crohnsdiagnos?
Jag börjar bli bekymrad om det ändå är ett skov på G eftersom att min mage fortfarande krånglar, trodde det var tillfälligt pga att jag ätit lök men nu vet jag inte längre. Fortsätter det utan att det stabiliserar sig något så kommer jag att kontakta mag-tarmmottagningen, har dock inte dom bästa upplevelserna därifrån så jag drar mig från att göra det. Jag vet vad det kommer innebära med provtagningar/undersökningar som inte alltid är trevliga..
Sjuk men ingen diagnos!
Svar:
Har också fått höra att jag är laktosintolerant, man satte mig på lactulosbehandling men magen totalkraschade och då sa man att jag var laktosintolerant. Men jag kan väl inte säga att jag följer någon laktosfri diet direkt. Visst försöker jag undvika det i största möjliga mån men jag orkar inte utesluta det i allt. Dessutom tycker jag det funkar bra så länge jag inte dricker ett helt glas mjölk.
Tog dom biopsier på din tarm som visade att det var Crohns? För jag har också gjort koloskopier som visat inflammation i tarmen. Även avföringsproverna som jag lämnat har visat höga inflammationsvärden. Men har inte fått någon diagnos. Man bortförklarade mina besvär som IBS.
Sjuk men ingen diagnos!
Trackback
