Sjukutandiagnos -

Skingrar tankarna

Den senaste tiden har jag funderat mycket på framtiden. Jag och sambon tittar på hus, många av husen är i två eller fler plan vilket jag personligen tycker är väldigt fint. Men så kommer tankarna ikapp mig, tänk om vi köper ett hus med 2 våningar och jag blir ännu sämre inom ett par år och exempelvis inte kan gå i trappor. Samtidigt vill jag inte att det ska begränsa ett husköp eftersom jag inte befinner mig där än. Jag försöker tänka att det inte ska begränsa oss nu, att vi får ta det då, när och om jag inte längre klarar trappor. Men vad är bäst egentligen? Att köpa hus, vara nöjd och glad tills jag eventuellt blir sämre och inte klarar av det längre och då sälja och köpa nytt hus eller att köpa ett hus som man är "halvt nöjd" med nu men som kanske är optimalt om 10 år?

Sedan kommer nästa bekymmer, jag och sambon vill ha barn inom ett par år och det skrämmer mig lite. Dels att om jag har EDS så är det en genetiskt sjukdom som jag för vidare till mina barn. Det känns väldigt jobbigt faktiskt att jag överför något sådant till mina barn och jag kan inte ens påverka det. Sen vet jag också att många med EDS blir sämre under och efter graviditeten och att en graviditet för en person med EDS inte är någon barnlek. Man behöver ha ökade kontroller m.m. Men eftersom jag inte har någon diagnos så kanske jag inte få tillräcklig hjälp vid en graviditet. Det grubblar jag mycket på då jag gärna vill ha barn.

Jag står också inför en käkkirurgisk operation inom en ganska snar tid. Dels har jag en förmodad del av en tand kvar under tandköttet från en tidigare utdragning av en visdomstand som ska opereras ut och dels ska nästa visdomstand opereras ut p.g.a. att den ger mig besvär och växer snett. Då är det bra om jag kan informera om att jag har EDS så att dem inte bänder i mig på dumt sätt och att jag får ordentligt med smärtlindring (har tandläkarskräck till råga på allt). För detta behöver jag behöver en diagnos att styrka mitt resonemang.

Ska försöka påpeka detta om jag kommer ihåg nästa gång jag pratar med min läkare, min förhoppning är att hon ringer mig de närmsta dagarna då sjukgymnasten skickade svar på remissen till henne gällande min överrörlighet igår.

2015-01-06 @ 18:08:36 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Bea

Är det bara jag som kommenterar hela tiden, börjar typ känna mig som en stalker! :P

Hur som helst, jag bor i enplanare och tycker det är toppen! Inga trappor att gå i och inga trappor att dammsuga. Vi byggde vårat drömkök i somras också så allt är anpassat i rätt höjd vilket underlättar betydligt mer än man tror. Man ska väl kunna få hjälp med bostadsanpassning också så det kan ju vara värt att kolla på när det är dags för hus! Värt att tänka på också är väl att det kanske blir din pojkvän som får dra det största lasset med snöskottning och gräsklippning och allt sånt praktiskt. Men bara ni kommit överens innan hur arbetet ska fördelas är det nog inga problem :)

Svar: haha det behöver du verkligen inte göra! :D Tycker det är väldigt trevligt med dina kommentarer och att få en chans att bolla tankarna lite :) Ingen annan vågar ju :P
Om det hade funnits ett hus som är färdigt så som vi vill ha det och det skulle vara en enplanare skulle det vara optimalt. Problemet är att det nästan inte finns några enplanare alls :( Dem som finns är dessutom väldigt små och vi vill gärna köpa ett hus som vi kan växa i som familj ;D De hus vi har hittat som uppfyller de krav vi ställer på hur vi vill att det ska se ut har alltid varit 2 plan eller fler. Min sambo har dessutom krav på att det ska finnas eller gå att bygga ett stort garage, han älskar nämligen bilar ;)

Som tur är kan han knappt vänta på att få börja grejja, han går som på nålar här i lägenheten då det inte finns sådär väldigt mycket att göra alltid ;) Jag får väl ta och styra upp en plan med vem som gör vad (där han gör det mesta, fast de säger jag ju inte) :D

Sjuk men ingen diagnos!

2015-01-06 @ 22:15:20

Postat av: Bea

Vilka fega läsare du har! :P
Ett tvåplanshus har ju sin charm förstås och det är ju bara du själv som kan avgöra om du klarar av att kliva upp på morgonen och gå ner för trapporna med en dålig höft. Visst kanske ni kan ha ett sovrum på nedervåningen också men blir det barn i framtiden bör man ju klara av att springa i trappor ändå ;) Annars får ni väl flytta till en del av landet där husen är billigare och ni kan få mer yta för pengarna!

Haha, nej det är nog bäst att din pojkvän inte förstår att han får göra mest, fast du kanske kan muta honom med något? :D

Svar: haha ja eller hur :P Men det är alltid roligt när man får lite respons på det man skriver. Att veta att man inte är ensam och en möjlighet att prata med någon.

Ja, de är ju de som är mitt problem. Förhoppning är väl att jag med hjälp av sjukgymnastiken ska bli lite stabilare men det är omöjligt att veta om det kommer att hjälpa eller om jag kommer att vara sämre. Just nu klarar jag ju att gå i trappor med stöd av räcken eller med kryckor, kan även klara det utan men då riskerar jag att få ont.

Pratade med en mäklare igår och hon sa att man behöver ju inte bo hela livet i samma hus, det går ju att sälja om förutsättningarna ändras :)

Ja, att erbjuda lite massage brukar kunna få han att göra det mesta :D

Förlåt men jag måste bara fråga, du har ingen blogg eller?

Sjuk men ingen diagnos!

2015-01-08 @ 15:12:06

Postat av: Bea

Ja det går ju att flytta såklart, men det är ju så jobbigt! :P
Nja, har väl en blogg men jag brukar aldrig länka till den för jag skriver typ bara för att mina föräldrar ska veta vad som händer i mitt liv :) Kanske skaffar en riktig blogg nån gång ...

Svar: Haha jo de har du ju rätt i. Att flytta gör man inte i en handvändning precis, men vi har många som kan hjälpa till så det ska nog ordna sig i så fall :)
Ah, okej. Då förstår jag :)

Sjuk men ingen diagnos!

2015-01-11 @ 18:18:36

Trackback