Ambulansfärd 2
Det gick betydligt snabbare för ambulansen att komma den här gången. Medan jag fortfarande låg i sängen gjorde man diverse grundläggande undersökningar. Sambon och jag fick gemensamt berätta vad som hänt. Sedan hämtade man båren, men innan man spände fast mig ville man se hur jag klarade att gå. Efter ett par yrsliga stapplande steg bestämde man snabbt att jag aldrig skulle kunna gå ner själv.
Jag spändes fast på båren, ryggstödet restes högt, man bar mig med huvudet neråt. Kändes väldigt obehagligt och jag fick absolut inte vifta med armarna vad som än hände. Efter mycket möda så var vi tillslut nere från de 4 våningarna, ambulanspersonalen kämpade bra. Känslan av lättnad när vi kom ut i regnet var nog gemensamt för alla inblandade. Det hoppas jag aldrig behöva göra om igen!
Väl i ambulansen satte man nål i armen. Jag har lite diffusa minnen från själva transporten in till akuten. Ja, den här gången åkte vi direkt till akuten.
Jag spändes fast på båren, ryggstödet restes högt, man bar mig med huvudet neråt. Kändes väldigt obehagligt och jag fick absolut inte vifta med armarna vad som än hände. Efter mycket möda så var vi tillslut nere från de 4 våningarna, ambulanspersonalen kämpade bra. Känslan av lättnad när vi kom ut i regnet var nog gemensamt för alla inblandade. Det hoppas jag aldrig behöva göra om igen!
Väl i ambulansen satte man nål i armen. Jag har lite diffusa minnen från själva transporten in till akuten. Ja, den här gången åkte vi direkt till akuten.
Kommentarer
Trackback
