Sjukutandiagnos

På akuten blev jag prioriterad som blå. Vilket jag vet innebär en längre stunds väntan på akuten. En sköterska kom dock in på rummet för att ta emot mig. Sätta nål, ta prover m.m. Jag förklarade att jag inte kunnat kissa på ett dygn och får svaret att: -Oj, men då ska jag hämta ett bäcken.

Sagt och gjort, efter ca 10 minuter kom hon in med ett bäcken. Min enda tanke var, hur ska jag kunna kissa på ett bäcken när jag inte ens förmår få något att komma ut när jag sitter normalt på toa? Nåja, jag gjorde ett försök. När det gått drygt 30 min kom hon tillbaka och ingenting hade kommit ut. Var jag förvånad?! Nej, inte det minsta! 

Jag trodde nu att åh äntligen kommer jag få hjälp med att tappa mig så att spänningen över magen och smärtan försvinner. Men nej, nu ansåg sköterskan att jag skulle försöka kissa själv på toa istället, det finns ju trots allt en infektionsrisk med kateter. Ja jo det kan jag ju förstå men jag har ju inte lyckats få nått att komma ut tidigare så varför skulle det gå nu?! Jag fick i alla fall hjälp till toan, där satt jag i 20 min, med vattenkranen rinnandes men icke. Inte en endaste liten droppen ville komma ut. Efter 20 min tyckte sköterskan att det räckte. Jag fick hjälp tillbaka till sängen och sköterskan sa att hon skulle göra en bladder scan för att se hur mycket jag hade i blåsan. Efter ca 15 min kom hon tillbaka för att göra en bladder scan, tro om hennes förvåning när hon ser att det är över 1 liter i blåsan!! Var jag förvånad?! Nej, jag sa ju att jag inte kissat på länge.

 

Nu tvekade hon inte längre utan sa bara att hon skulle hämta kateter och hjälpa mig att kissa. ÄNTLIGEN!! Eftersom att jag haft så mycket i blåsan valde man att sätta en kvarliggande kateter (KAD).

Efter en stund kom läkaren in och gjorde en undersökning. Man bestämde att man skulle göra en LP eftersom jag hade intensiv huvudvärk och ont i nacken. Symptomen som jag haft innan fanns fortfarande kvar med domningar och svaghet i vänster sida. Ljud- och ljusskyggheten var brutal! Infektionsläkaren som gjorde LP:n var underbar, han var lugn och förklarade allt för mig, han tvivlade inte det minsta på mina besvär. Han blev till och med förundrad över hur lågt likvortryck jag hade, enbart 13,5 (till skillnad mot min förra LP då trycket var 29). Det droppade så sakta. Dessutom lyckades han pricka en nervtråd som ledde ner i benet. Det kändes som elstötar ner genom benet. Stygg var läkaren också när han sprättade på nålen för att få det att droppa snabbare, det gjorde ont i benet. Men han fick 4 rör, vilket var bra för då kunde han ta alla prov som behövdes. 

När LP:n var gjord la man in mig på MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning) för observation och vidare utredning.