Sjukutandiagnos

När jag hade kämpat mig upp för de 4 våningarna för att komma till våran lägenhet var jag helt slut! Jag la mig direkt i sängen, tog en Naproxen mot huvudvärken som intensifierades allt mer och försökte sova. På sjukhuset hade man ju sagt att det var migrän trots att huvudvärken inte var så farlig och att Naproxen nog skulle hjälpa mig. Men jag kan bara säga att jag märkte ingen skillnad alls.

Min sambo var hemma och kom med jämna mellanrum in till mig för att se till att jag dricker och äter. Han bjöd på Coca-Cola och marabouchoklad, åt även en hel gurka. Jag hade, efter allt tjat på sjukhuset om att det kunde vara för att jag äter och dricker för lite som jag mår dåligt, bestämt att nu ska jag banne mig äta och dricka. Man ska inte kunna skylla på det längre!

Söndagen kom och jag mådde ännu sämre. Huvudvärken blev bara värre och värre, dessutom började jag få mer ont i nacken. Helst av allt ville jag ligga i sängen men sambon jagade upp mig så att jag fick sitta i soffan ett par timmar, äta och dricka, komma upp och röra mig och försöka gå på toa. Dagen flöt på i jämna plågor. Sedan jag kom hem hade jag bara blivit sämre. Utöver de symptom jag hade när jag las in på Stroke hade jag nu väldig huvudvärk och ont i nacken. Jag kissade i princip ingenting på hela dagen, det ville inte komma ut hur mycket jag än försökte. Jag krigade mig igenom dagen, tog ytterligare Naproxen men utan lindring. 

På måndag morgon hade jag inte kissat på över 22 timmar och vi bestämde att vi skulle behöva åka in till akuten i vilket fall som helst. Då jag var så pass dålig med alla olika symptom så kunde jag omöjligt ta mig ner för trapporna 4 våningar (det finns ingen hiss) på egen hand. Sambon fick helt enkelt ringa en ambulans.