Sjukutandiagnos

Förra måndagen (den 12:e okt) var det dags att åka till urologen i Borås. Jag hade fått en tid där istället för på mitt hemsjukhus eftersom de inte kunde erbjuda en tid inom 90 dagar.

 

På fredagen ringde jag och beställde sjukresa. Jag fick åka taxi, buss och tåg för att komma dit och hem. Taxin hämtade mig hemma, körde mig till närmsta busstation där jag åkte ronden till Mölndals sjukhus, därifrån fick jag åka taxi till Borås sjukhus. När jag skulle hem fick jag åka buss till Borås resecentrum, ta tåget till Grästorp och sedan hem. De blev lite trassligt med tåget men ordnade sig ändå. Jag fick stå för kostnaden själv men de var ju inte ruinerande dyrt som tur var.

 

Åter till besöket hos urologen. Jag var så himla nervös inför undersökningen. Jag visste ju att de skulle sätta en kateter i urinblåsan och en i rumpan så jag var förberedd på otrevligheterna. Väl där träffade jag en uroterapeut, som sedan visade sig komma från samma stad som jag ursprungligen. Jag fick lägga mig i en gynstol så att hon kunde sätta dit katetrarna.

 

När hon gjorde första undersökningen var hon inte riktigt nöjd med trycket. Därför bestämde hon att göra om undersökningen en gång till. Kan ju bara tillägga att det blev 5 ggr till. Först var de trycket, sedan tog koksaltlösningen slut (det dem fyllde blåsan med), sedan åkte katetern ut 2 ggr, en gång kissade jag ner mig och sedan tog koksaltet slut igen. Hon skämdes en del och sa att det blir nog inte speciellt roligt att visa alla 6 tester för läkaren, han kommer nog skratta åt hennes misslyckande. För min del spelade det inte så stor roll. Jag ville att undersökningen skulle bli så bra som möjligt.

 

Hur som helst kunde hon konstatera att mina signaler inte går fram som dem ska. Jag får signal om att jag behöver kissa väldigt långt in i kisscykeln och därför kissar jag också ner mig. Hon skulle diskutera med läkaren, rapportera över till min läkare på NÄL och eventuellt vill de att jag gör om undersökningen (hoppas inte). Så nu vet jag inte riktigt vad som händer, om dem vill gå vidare eller om dem nöjer sig med att ha genomfört den undersökningen.

 

På sätt och vis kändes det skönt att man såg något avvikande, så att tron om att allt sitter i huvudet inte stärks. Men jag hoppas såklart att det är något som går att åtgärda eller hantera på något sätt.