Sjukutandiagnos

Sambon har jobbat natt tre nätter i rad. Att vara ensamen gör att mina tankar lätt vandrar iväg på kvällar och nätter. Det är frågor, tankar, tidigare val och framtid. Allting blir ett enda virrvarr inuti skallen och snart vet jag varken ut eller in.

 

Har jag gjort rätt val i livet?! Ser jag egentligen en framtid arbteandes som elktroingenjör? Skulle jag ha läst färidigt utibildningen till sjuksköterska. Hur hade livet sett ut då? Hade jag varit väntat barn nu? Hade jag arbetat på akuten? Hade jag klarat av arbetet? Hur hade jag haft det i kroppen? Hade jag fått min EDS diagnos? Hade jag blivit psykförklarad på sjukhuset om jag varit utbildad sjuksköterska? Hur hade vården behandlat mig om jag själv arbetat där? Hur kommer jag att klara arbetet inom elbranschen? Är det vad jag vill? Kommer jag att trivas och vara nöjd med det yrket? Hur hade livet sett ut om jag läst sjuksköterskeprogrammet på gymnasiet? Hur kommer min kropp att reagera på en graviditet? Kommer jag att arbeta inom vården i framtiden?

 

Jag har så väldigt många frågor som jag önskar någon kunde ge mig svar på. Det är svårt när man inte ens riktigt vet själv.

 

En del val i livet har varit rätt och en del helt fel. Att jag slösade 3 år på ett skitförhållande där jag blev sexuellt utnyttjad är ett exempel på ett dåligt val som jag önskar jag kunde ändra på. Men att läsa bilsystemteknik på gymnasiet istället för att till sjuksköterska är ett val som jag inte kan bestämma mig för om det var rätt eller fel val. Inte heller valet att sluta läsa till sjuksköterska och läsa till elektroingenjör istället kan jag bestämma mig för om det var rätt eller fel val. Jag tycker ju elkraften är intressant och jag har inte misstrivts på mina arbetsperioder på något sätt. Men är det verkligen vad jag vill göra, innerst inne? Min dröm är ju att arbeta på akuten eller som ambulanspersonal, det är ganska långt ifrån vad jag utbildar mig till. Jag kommer visserligen att hjälpa männsikor inom elbranschen men inte på samma sätt. Hade det varit värt uppoffringarna att jobba dåliga arbetstider, få dåligt betalt och slita på kroppen för att få arbeta med sitt drömyrke. Vad hade jag gjort om jag inte klarat av arbetet, om min kropp sparkat bakut totalt? Ja, det är ju såklart sådant som jag aldrig kan veta.

 

Jag drömmer fortfarande om att någon gång i framtiden läsa färdigt till sjuksköterska och arbeta på sjukhus. Men om det kommer bli verkligen kan bara tiden utvisa. Jag drömmer om att skaffa barn och att leva precis som alla andra. Jag hoppas på att kunna klara mig utan mediciner i framtiden.

 

Något som stressar mig är att jag inte vet om jag i framtiden kommer kunna uppfylla min dröm, jag kanske har blivit så dålig i kroppen att det är omöjligt. Jag kanske inte ens kan arbeta?

 

Jag vill så gärna gå tillbaka i tiden ibland, få min diagnos ogjord, ordna så att jag inte fått den där elaka genen som ger EDS. Jag vill bara vara vanlig. Kunna planera mitt liv som alla andra utan att behöva tänka på och ifrågasätta mina val bara för att EDS:skiten tagit plats i mitt liv.

Det sägs att man ska följa sina drömmar, det gjorde jag men kom av mig på vägen då jag var lika mycket på sjukhus/vårdcentral som patient som jag var där som sjuksköterskestudent. Jag bytte från ett yrke som är lågavlönat, har dåliga arbetstider men som jag drömmer om till något som ger normala arbetstider, bra lön men som inte ligger mig lika varmt om hjärtat.

 

Det här är bara en bråkdel av alla tankar och frågor som florerar i en enda röra i huvudet på mig! Var ska jag ta vägen med alla mina frågor?!