Sjukutandiagnos

Jag har en riktig vän i min klass. Idag fick våran relation ett litet hack. Hon påstod nämligen att om jag började träna så skulle jag slippa använda hjälpmedel. Jag försökte förklara att jag testat, jag kan inte bygga muskler som normala. Men hon vägrade lyssna! Pratade vidare om att det jag måste göra är att börja träna, träna musklerna runt lederna för att stabilisera upp dem. Men hur lätt är det när bindväven är kass?! När jag får ont bara av att ta mig ur sängen? Jag måste äta mediciner för att klara min vardag. Det vet hon ju såklart inte!

 

Hon vet inte ens vad EDS är och hur det påverkar människan. Men hon pratade och sa att människor som skadar eller opererar sig rehabiliteras och om man bara tränar och stärker musklerna runt leden så kommer jag slippa använda ortoser. TÄNK OM DE VORE SÅ ENKELT!!

 

Jag trodde att hon förstod och accepterade mitt handikapp. Men ack så fel jag hade. Jag vet att hon säkert bara menade väl men det blir så fel när någon tror sig veta vad som "botar" mig. Jag lider av en genetisk skada, det sitter i mina byggstenar och ingenting kan i dagsläget bota mig. Klart att om jag kunde träna utan att bli liggande i smärtor sedan, om jag kunde träna upp musklerna tillräckligt runt lederna så kanske jag skulle ha lite mindre ont. Men jag kommer aldrig att bli som andra, jag kommer aldrig att bli frisk!

 

Inte nog med att sambon inte förstår eller ens vill förstå, nu vill inte min närmsta vän det heller. Jag börjar nästan tro att folk i min omgivning tror (som läkarna på sjukhuset) att allt sitter i huvudet på mig.... blir så besviken och ledsen... Men jag låter det rinna av mig, imorgon är en ny dag! Jag känner min kropp bäst och är väl medveten om vad som funkar och inte!

 

Vissa dagar suger mer än andra!