Ramlade i nattens mörker

Inatt vaknade jag och hade väldigt ont i magen (mensvärk) och kroppen. Låg vaken en stund och vred mig i smärtor, tillslut stod jag inte ut längre. Jag bestämde mig för att jag måste kliva upp och ta smärtstillande. I all hast och i sömnens dimma glömde jag dessutom ta på mig glasögonen. Jag ville inte tända några lampor, dels för att jag endas var iklädd trosor och dels så ville jag inte heller väcka sambon. Det har ju gått bra tidigare! 
 
Jag klev upp ur sängen, vinglade fram som om jag vore full, med uppspärrade ögon för att försöka se i mörkret. Jag smög ut genom sovrummsdörren. Försökte sväva fram över golvet och så tyst som möjlig ta mig ner för trappen. Jag gick på sida för att fötter, knän och höfter protesterade och jag ville vara säker på att fötterna får plats på varje trappsteg. När jag närmade mig slutet släppte jag greppet om trappräcket och tog ett sista steg. *PANG*
 
Plötsligt i hastigheten av en blinkning låg jag som ett plockepinn på golvet nedanför trappen. Jag hade ramlat, i mörkret hade det gömt sig, det sista trappsteget. Jag tog emot mig med höger sida eftersom det var den sidan jag gick med nedåt. Höger handled och höger höft fick ta den största smällen. Även vänster fotled fick sig en törn då den varit extra öm idag. Kanske landade jag med den i någon konstig vinkel?! 
 
När jag sedan konstaterat att det ändå gått relativt bra, att jag inte skadat mig illa, ställde jag mig upp och hämtade medicinerna. Gick till köket och svalde dem med ett glas vatten och skyndade mig tillbaka till sängen i hopp om att få somna en stund till. När jag sedan smyger in i sovrummet säger sambon: Va grejar du med?! haha det var inte så att han undrade hur det gått, utan nej hans första fråga var ungefär: Vad fan håller du på med?! hahah! Fick dock veta i eftermiddag när vi pratade om saken att han varit påväg upp när han hörde mig braka ihop. Men när han sedan hörde att jag var och plockade i medicinerna så låg han kvar i sängen. Då drog han slutsatsen att det gått bra.
 
Just nu känner jag mig rätt mör i kroppen. Framförallt på höger sida, konstigt??! Nä, inte speciellt! Det blir nog en v.b. medicin innan läggdags ikväll, annars finns risken att sömnen blir lidande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0