Sjukutandiagnos

När jag fick besked om att jag skulle skickas hem tog jag själv upp frågan om hjälp i hemmet. Sambon jobbar ju som vanligt och jag vill inte att han ska behöva hjälpa mig när med hygienen och vid toalettbesök. Jag fick först rätt till något som heter trygg hemgång, det är rätten till hjälp i hemmet under de 10 första dagarna. Efter de 10 dagarna så kommer biståndshandläggaren på möte och beslutar om hjälpen ska fortsätta och i vilken omfattning.

 

Eftersom jag inte klarade att ta hand om mig själv blev jag berättigad hjälp från hemtjänsten även efter de 10 dagarna. Jag har även fått bostadsanpassning med ramp för rullstol, rullator, bår m.m. utanför entrédörren. Känner mig som tant Agda på 90 år..

 

Till en början behövde jag hjälp med samtliga förflyttningar. Jag låg större delen av tiden. De gånger jag inte låg kunde jag gå kortare sträckor, jag stod upp och åt alla måltider för sitta var outhärdligt. Jag behövde hjälp för att tillgodose mina dagliga behov. Jag fick hjälp med toalettbesök, att klä mig, måltider, dusch, ja i princip allt.

 

När jag kom hem från sjukhuset kunde jag ändå gå med hjälp av rullator, även om jag gick med världens svank så jag såg ut som en anka, så kunde jag ändå gå kortare sträckor. Jag nämnde tidigare att jag stod vid alla måltider. Av någon anledning fick jag även problem med att jag svimmade. De skedde alltid efter att jag stått en stund, alltså inte i samband med uppresning. Sjuksköterskan från hemsjukvården var övertygad om att det berodde på min Atenolol som jag tar mot hög puls och som förenyggande medicin mot migrän. Man minskade dosen till hälften utan att prata med den läkaren som satt in medicinen, så skulle man ta blodtrycket (som var lågt) tre ggr varje vecka under 4 veckor och sedan utvärdera. Men någon utvärdering blev det aldrig eftersom att min läkare gjorde hembesök och sa att vi kunde gå tillbaka på den tidigare dosen då det inte var förklaringen till mina svimningar

 

Jag har svimmat otaliga ggr under den här perioden. Skulle vara intressant att veta om jag gör de fortfarande, men i dagsläget står jag inte speciellt ofta. En av gångerna tycker jag var riktigt otäck. Då svimmade jag stående, hemtjänspersonalen han fånga mig på en stol men jag var halvägs i golvet ändå. Sedan återfick jag medvetande även om jag inte var vid minna sinnens fulla bruk, sedan svimmade jag igen efter någon minut, denna gången satt jag fortfarande och återhämtade mig efter första svimningen. Andra gången fick jag även någon slags kramp enligt personalen som var med mig vid tillfället. Jag tycker kanske att man borde ha ringt efter en ambulans eller åtminstone kontaktat sjuksköterskan för hemsjukvården, jag hade tappat medvetandet och krampat. Men personalen verkade ta det med ro, trots att det tog mig lång tid att komma tillbaka, att jag var väldigt trött och att jag sedan bara sov i soffan. Nåja, jag lever ju idag men de hade nog varit bra med en koll kan jag ju ändå tycka.

 

Finns så mycket att skriva men jag tror jag går vidare till nästa avgörande händelse.