Sjukutandiagnos

Under mitt besök på urologen där man gjorde en cystoskopi märkte urologen att något inte stod rätt till. Han testade min känsel, han nöp mig på låret och på blydläpparna och jag märkte ingenting. Jag undrade vad han höll på med och svaret jag fick var att: Du borde sparka mig nu, jag är inte speciellt snäll emot dig. Han testade sedan känseln och kunde ju bara konstatera att allt inte stod rätt till. Han sa att de inte var hans expertområde och därför ville remittera mig till neurologen. Jag berättade då om att jag inte vill bli skickad till NÄL utan i så fall får han gärna skriva en second opinion till neurologen på Sahlgrenska. Han frågade lite kring anledningen till detta och jag förklarade att neurologen på NÄL och jag inte har någon bra relation, förklarade lite kort om deras dåliga bemötande och han förstod mig absolut och skulle skriva en förfrågan till Sahlgrenska om second opionion hos neurologen.

 

Efter detta skickade jag själv in egenremisser till både neurologen och ortopeden på Sahlgrenska och hoppades att någon av dem skulle nappa snabbt. Min situation var ju akut! Samtidigt låg min sambo på ortopedläkaren jag haft och efter mycket om och men ringde han upp sambon en dag och sa: - Jag har pratat med mina kollegor och vi har bestämt oss för att skicka hennes fall till Sahlgrenska för en second opinion.

 

Kanske två veckor efter de fick jag en remissbekräftelse från neurologen om att min urolog hade skickat en förfrågan, det stod att en läkare skulle bedömma mitt fall och att eventuell kallelse då skulle skickas ut om läkaren bedömde att det var nödvändigt. Om jag inte minns fel så fick jag en kallelse redan veckan efter de och jag skulle få träffa en läkare på MS-centrum på Sahlgrenska. Lyckan var total!!!

 

Jag åkte sedan iväg någon vecka efter att kallelsen kommit och fick träffa en neurolog. Till en början tyckte jag han var otrevlig, vi var nämligen 20 minuter sen, jag åker ju liggande sjuktransport så jag kunde inte göra något för att påverka att transporten var sen. Det kändes som att läkaren skällde på mig, att de var mitt fel. Nåväl, när vi väl började prata ändrade jag uppfattning och han tog sig faktiskt tid för att lyssna, ta in allt jag sa. Han sa att han skulle göra en grundlig kroppsundersökning men de blev bara en snabb en eftersom vi var sena. Han sa att innan han vill förklara mina besvär som att de är en blockering i hjärnan av psykisk orsak så ville han göra vidare tester. Han ville göra 2 neurologiska undersökningar, ny MR över hjärnan och helrygg samt en belastande slätröntgen över ryggen. Jag berättade även att min grundproblematik EDS har en del följdproblem som kan involvera det neurologiska delarna. Därför tog jag även upp att det kanske vore fördelaktigt att blanda in en neurokirurg eller annan expertis för en bedömning därifrån också. Jag försökte få till att jag tyckte de vore bra med en belastande MR, jag beskrev var den fanns och vem som tillhandahöll den. Men de nappade han inte på och ansåg att de räcker med en vanlig belastande slätröntgen. Summan blev alltså inte helt illa.

 

Efter det besöket (18/3 om jag inte missminner mig) dröjde det länge innan jag hörde något nytt. Förra veckan fick jag kallelser till de två neurologiska undersökningarna man ska göra men i övrigt har jag inte hört någonting.

 

Gällande second opinion på ortopeden så blev jag nekad, jag hade ju skickat en egenremiss också och utifrån den och när de kontrollerat de befintliga röntgenbilderna så ansåg de att de inte hade något ortopedkirurgiskt att tillföra. De blev jag lite besviken över, att de inte ens väljer att träffa mig när de handlar om en second opinion. Att de inte tar dit mig och gör en egen undersökning och bedömning utan går på de som redan finns. Nu vet jag ju inte vad ortopeden på NÄL har skrivit i sin remiss men antagligen var det med betoning på att de inte har hittat något och att de är jag som vill ha en second opinion. Jaja, jag får hoppas på att neurologen tar det vidare och att de han sa inte bara var tomma ord!