Sjukutandiagnos

Väl hemma så fortsatte benet att bara bli större! Nu var det inte enbart foten utan även vaden var svullen. När man tröck på benet såg man att det var vätska för det blev en grop efter fingret eller vad det nu var som kom emot benet. Jag hade en smärta som bara blev värre och värre. När jag inte stod ut längre ringde jag 1177 igen som återigen tyckte att jag skulle åka in akut. Den här gången åkte jag direkt till akuten. När vi satt i väntrummet på akuten sa jag att det är okej att sambon åker för de gynnar mig inget att han sitter och surar, muttrar och bara vill hem. Men han väntade lite och följde med mig genom triagen. Samma procedur som sist, triagen tog kontroller och blodprover. Sedan hamnade jag på medicintorget under övervak. Läkaren kom sedan och sa att proverna såg bra ut och att jag skulle få göra en lungröntgen och om det såg bra ut skulle jag få åka hem. Men jag skulle inte bli utskriven då jag skulle återkomma på morgonen dagen efter, när jag hade varit och gjort ultraljud. Dagen efter ringde jag tidigt på morgonen till röntgen för att boka tid för ultraljud på benet, jag fick en tid kl 10.

 

Efter ultraljudet gick jag åter till akuten och fick ligga under övervak på medicintorget, samma plats som dagen innan. Istället för sambon hade jag min kompis som är AT-läkare med mig den dagen. Perfekt! När läkaren kom sa hon att alla värden såg bra ut och att ultaljudet inte visat något avvikande. Men hon ville titta på benet och då upptäckte hon att förutom att foten och benet var mycket kraftigt svullet så hade färgen på tårna och foten ändrats och det såg ut som att det inte kom blod ner i foten. Hon gick och hämtade en till läkare som tittade och kände på foten. De var överens om att en kärlkirurg bör komma ganska omgående för att kolla på detta och om det i så fall krävs en operation av kärlkirurgen för att åtgärda detta. Jag ställde in mig på det värsta. En av läkarna kom tillbaka med en liten doppler (tror de kallas så) för att försöka hitta pulser i foten. Men de var helt tyst, hon lyckdes inte hitta några hörbara pulser vilket såklart var alarmerande. 

 

Efter en knapp halvtimme kom kärlkirurgen till mig, de var 3st så jag var tydligen väldigt intressant. Jag fick komma in på ett eget rum. Kärlkirurgen tog också en doppler och letade efter pulsarna. Först hittade han ingenting men efter att ha letat runt, tryck så jag kved av smärta lyckades han lokalisera och höra puls på bägge sidor. Men någon puls ner mot tårna lyckades han inte hitta. Han tog blodtryck nere i foten med hjälp av dopplern och tog sedan ett i armen för att se om det var någon skillnad, om det fanns något förhöjt tryck i benet. Men blodtrycket var 150 i foten och 130 i armen så någon större skillnad var det inte. Han var i alla fall nöjd, nu visste de att det kommer blod ner i foten! Han ansåg ju dock att något var fel och att misstanken om eventuell propp i benet, trots felfritt ultraljud, var för stor. Detta gjorde att han snabbt ville få en kärlröntgen över benet.

 

Kärlröntgen blev inte av förrän efter midnatt, de blev nämligen oroliga över kontrasten, eftersom jag fått kontrast dagen innan också när jag gjorde lungröntgen så var man rädd att mina njurar skulle ta skada så. Detta medförde att jag tvingades bli inlagd.