Sjukutandiagnos

På morgonen dagen efter påtalade jag återigen för sköterskorna att jag tyckte det var väldigt jobbigt med andningen. Då gick de direkt iväg och påtalade detta för läkaren. Sedan hände något jag aldrig varit med om, jag flyttades till ett eget rum och helt plötsligt började vårdpersonalen springa i korridorerna och in och ut från mitt rum, jag hade ständigt en sköterska inne på mitt rum och läkaren kom inom någon minut efter att jag bytt rum. Där lyssnade läkaren på hjärta och lungor samt ordinerade EKG och ville ta en akut blodgas. Jag fick veta att han misstänkte lungemboli, alltså propp i lungan och jag skulle få göra en akut lungröntgen. Man satte syrgas på näsan, i en så kallad syrgasgrimma och jag fick en injektion Fragmin i förebyggande syfte ifall det skulle visa sig vara lungemboli.

 

När blodgasen kom tillbaka kom läkaren in till mig och sa att den visade att jag inte syresatte mig bra, så han skulle försöka skynda på lungröntgen. Han berättade också att svaret på blodgasen inte kom som någon chock för honom eftersom han hade sett att mitt artärblod var väldigt mörkt. Han ordinerade ökad syrgas och att jag inte fick vara utan. Allt detta talade för lungemboli.

 

Allt detta skedde väldigt snabbt och jag han nog inte riktigt förstå eller ta in allt som hände, inom 30min rullades jag ner till röntgen. När röntgen var gjord och de började rulla upp mig mot avdelningen igen sprang min läkare ikapp oss i korridoren och sa: - Det var lungemboli. Jag ska gå och prata med några kollegor om hur vi ska gå vidare. Läkaren hade alltså kommit ner till röntgen och tagit emot svaret direkt från röntgenläkaren när röntgenbilderna kom och sedan sprungit ikapp oss i korridoren.

 

Väl tillbaka på avdelningen fick jag återigen komma in på ett eget rum. Läkaren kom förbi mig efter en stund och berättade att han pratat med koagulationsspecialist och de tyckte att jag nu skulle behandlas med Fragmin och sedan övergå till Waran eftersom Xeralto inte verkar ha haft bra effekt. Jag fick ju trots allt propparna i lungorna under behandling med Xeralto. Han berättade också att jag skulle bli förflyttad till MAVA eftersom att jag nu var ett mer komplicerat fall och behövde bättre övervakning än de kunde ge här samt att de var mer insatta gällande proppar där. Han sa även att jag påvägen till MAVA skulle ta en sväng förbi klinisk fysiologi för att göra ultraljud på hjärtat som man sett var påverkat av propparna i lungorna.