Inlagd på avdelning 42: Mage, tarm, njur och allmän internmedicin.

Jag blev inlagd en söndag och eftersom de inte fanns plats på MAVA (medicinsk akutvårdsavdelningen) la man in mig på avdelning 42. Personalen där var väldigt trevlig så jag hade inte ont utav att ligga på "fel" avdelning.
 
Första dagen på den här avdeleningen fick jag dela rum med en äldre dam som var väldigt virrig och inte kunde hitta till toaletten. Hon satte sig nästan för att kissa i fönstret. Sedan när jag guidat henne ut genom dörren och en sköterska hjälpt henne på toaletten och hon kom tillbaka så satte hon sig i min säng. Jag sa att hennes säng var sängen bredvid men då fick jag minsann höra att hon brukar ligga i den här sängen. Men efter ett tiotal sekunder flyttande hon ändå över till sin säng och sa då direkt att hon kände igen sina saker. Eftersom att hon var så virrig så fick jag ett eget rum den kvällen. 
 
Efter att man konstaterat DVT satte man in behandling med ett läkemedel som påverkar blodets förmåga att koagulera, detta läkemdel hette Xeralto och var en ganska ny medicin. Fördelen med Xeralto i jämförelse mot Waran är att det inte krävs så täta blodprovstagningar för att kontrollera PK-värdet.
 
När ronden kom på måndagen berättade läkaren, som mötte mig med respekt, var väldigt tillmötesgående och lyssnade att han funderade mycket kring varför jag som är så ung har drabbats av en blodpropp. Han berättade att de skulle ta blodprover för att kontrollera om jag har någon gentisk koagulationsrubbning. Det skulle ta upp till ett par dagar innan svaret skulle komma men om något var avvikande skulle jag bli kallad inom kort till medicinmottagningen på NÄL.
 
När proverna var tagna kom det in en kvinnlig läkare som berättade att min manliga läkare ville att hon skulle känna över mina lymfkörtlar och bröst eftersom det finns en ökad risk för blodproppar om man har en eller flera tumörer någonstans. Hon kände över lymfkörtlarna utan att hitta något avvikande men när hon sedan kom till brösten kände hon en förhårdnad i mitt vänstra bröst. Mina tankar skenade såklart direkt, har jag cancer?! För att vara på den säkra sidan ville de att jag skulle göra en gynekologisk undersökning, ett ultraljud över buken samt gå på ett besök på bröstmottagningen och göra en mammografi.
 
Redan på måndageftermiddagen fick jag åka iväg till gyn för att kolla så att allt ser bra ut där. När jag kom tillbaka till avdelningen igen fick jag veta att man flyttat mina grejer till ett annat rum eftersom det skulle komma en patient som måste ha ett eget rum (hon låg i respirator så de var förståeligt). Istället blev det en fyrasal men som tur är var det inte fullt. Den kvällen tyckte jag att det blev väldigt jobbigt med andningen, jag har ju astma så jag tänkte att de var den som ställde till det. Visst hade jag haft de lite tungt med andningen i ett par dagar innan men nu var de riktigt jobbigt. Jag larmade på personalen och berättade att jag hade svårt att andas, även sköterskorna misstänkte astman så jag fick en inhalation i mask. Men konstigt nog tyckte jag inte att det blev bättre, möjligtvis ytterst lite. Den natten sov jag nästan ingenting eftersom att jag kände att jag inte fick någon luft.. 
 
Fortsättning följer.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0