Sjukutandiagnos

Så fick jag då inom kort byta avdelning. Påväg ner tog vi en omväg förbi klinisk fysiologi för att göra ett ultraljud på hjärtat för att se hur stor påfrestning propparna gav på hjärtat. Läkaren som gjorde ultraljudet sa direkt till mig när han tittat klart att de syntes att de var lite ökad belastning på hjärtat, men att det var inom godkända gränser. 

 

Jag hade ständigt syrgas på näsan för så fort jag blev utan fick jag andnöd, så var jag än åkte så fick de släpa med sig en syrgastub. När jag kom till MAVA fick jag komma in på en tvåsal. Det låg redan en kvinna i sängen bredvid men hon såg ut att sova. Jag han inte mer än lägga mig tillrätta innan de kom med en bärbar EKG-apparat som jag skulle ha på mig hela tiden och jag blev jag uppkopplad mot deras monitorer. Så att de skulle kunna hålla koll på mitt hjärta och om jag skulle bli sämre. Dessutom kom de för att ta POX för att se syresättningen en gång varannan timme ungefär. 

 

Kvinnan som låg bredvid mig hade jag misstagit för att sova, efter en stund började det låta som att hon skulle riva stället. Hon sa uttryckligen fler gånger att hon hade sån ångest. Personalen kom och försökte lugna henne, men de tog kanske 10min så var de samma visa igen. Tillslut flyttade man henne till OBS-enheten för att ha lite bättre koll på henne.

 

Där låg jag kvar i drygt en vecka, för att få kontroll på smärtorna, se att mitt tillstånd stabiliseras och för att introducera mig i behandling med Fragmin och Waran. Jag vill lova att de kändes otryggt att komma hem, jag hade ju fortfarande andnöd och hemma fanns ju ingen personal att larma på för att få snabb hjälp. Men på något sätt var de ändå rätt skönt att komma hem till sitt eget.