Jakten på hjälp!

För två dagar sedan skrev jag om mina smärtor i höfterna, de som fick mig att gråta av smärta för första gången. Eftersom jag fortfarande knappt kan gå och har ont i höfterna tänkte jag att nu är de nog dags att söka hjälp. Mina domningar har också blivit sämre.. Så igår bestämde jag mig! Jag ska kontakta min vårdcentral.
 
De har ett system för akuttiderna där du tar en speciell nummerlapp när de öppnar. Då får du sitta ner och vänta tills ditt nummer ropas upp av en sköterska som gör en första bedömning. Om sköterskan bedömer att du behöver träffa en läkare sätter dem upp dig på en akuttid samma dag. Problemet med dessa nummerlappar är att folk (ibland över 15 personer) står i 30 min och köar utanför vårdcentralen innan de öppnar, om man får ett nummer över 15 så är de inte säkert att det finns några akuta läkartider kvar. Jag kan omöjligt stå i kö med mina höfter...
 
Därför ringde jag vårdcentralen idag. En sköterska ringde upp mig 10:50 och jag berättade att jag har ont i bägge höfterna och har svårt att gå. Hon ställde lite frågor om hur länge, om de gjorde mycket ont. Jag förklarade läget och då sa hon att jag får söka på deras akuttider... Sa då att jag vet att de brukar vara mycket folk så att man måste stå i kö ute och vänta vilket jag inte klarar av. Då sa hon att då får jag komma vid 8:30 när dem öppnar istället och ta en lapp då så får dem hjälpa mig. Av erfarenhet vet jag dock att de om man inte får ett lågt nummer tar läkartiderna slut och man tvingas söka på samma sätt nästa dag. Hon sa att jag kunde ta Alvedon så länge, eftersom de är helgdag imorgon. Berättade då att jag redan äter smärtstillande pga min grundsjukdom och flikade även in att jag haft domningar i kroppen. Återigen hänvisade hon till akuttiderna och sa att de är bra om jag försöker vara där så tidigt som möjligt för att få en läkartid sen var hon så snabb på att avrunda och avsluta så jag han aldrig ta upp att jag ville ha en telefontid till min läkare..
 
Ingen vidare respons och de verkade inte vara speciellt tillmötesgående. Jag bestämde mig ganska snabbt efter vi lagt på för att ringa igen och be om en telefontid till min läkare. De var ju vad min läkare bett mig göra om jag blir sämre, då skulle jag be om en telefontid och sedan skulle hon försöka klämma in mig. Så jag ringde igen och skulle bli uppringd kring 15..
 
Sköterskan ringde vid 14:30 och jag sa att jag ville ha en telefontid till min läkare. Då fick jag veta att hon har semester den här veckan och att nästa telefontid är på onsdag nästa vecka. Hon undrade vad saken gäller och då sa jag att om telefontiden inte är förrän på onsdag kommer jag nog hinna komma in till vc på en akuttid innan dess.
 
Då tyckte hon att vi skulle stryka min telefontid och att jag skulle söka på akuttiderna nu på fredag istället, för då skulle min läkare vara ansvarig läkare (hade hon inte semester den här veckan??). Jag berättade då att jag har ont i höfterna och inte kan stå i kö och undrade om dem inte kunde lägga in en lapp åt min läkare, då vi kommit överens om att jag skulle ringa in om jag blir sämre. Då hörde jag hur sköterskan skrattade åt mig (även om hon försökte dölja det) och sa att nej de kunde hon inte göra. Sedan sa hon att antingen får jag komma dit i tid på fredag för akuttiderna så att jag får ett tidigt nummer och kan träffa min läkare eller så kan hon ge en telefontid på onsdag nästa vecka. Då sa jag att då får jag väl försöka lösa de på något sätt. I det skick jag är nu kan jag omöjligt stå i kö och vänta så jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få en tid..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0