Ingen vill ta ansvar!

Jag har ansökt om färdtjänst hos kommunen på inrådan från min läkare eftersom jag inte kan ta mig till och från arbetet på egen hand. Jag sitter ju i rullstol och mitt högra ben fungerar inte, så att köra bil själv är inget alternativ. Åtminstone inte nu och med de bilar vi har. Man kan ju då tycka att min sambo får väl köra mig då, men de går inte eftersom han arbetar 3-skift. 
 
Efter att jag skickat in min ansökan om färdtjänst började jag prata om att börja jobba igen på allvar. Jag blev uppringd av min läkare och vi diskuterade att återgå till arbete. Hon ville då att jag skulle komma till VC för ett besök hos henne innan jag börjar. De hon ville se var att jag kunde ta mig dit och att jag klarade att vara självständig vad gällande toalettbesök osv. Så när jag pratat med henne började jag hårdträna på att förflytta mig mellan rullstol och soffa, rullstol och toalettstol, rullstol och säng. Det gick över förväntan! Jag började efter detta även att träna på att ta mig i och ur bilen.
 
När jag varit på läkarbesöket och vi bestämt att jag skulle återgå till arbete var de bara några dagar kvar innan jag faktiskt skulle till jobbet. Eftersom jag inte hört något om färdtjänst så ringde jag dit för att få dem att prioritera mitt fall. Jag tänkte att eftersom jag ska återgå till arbete borde det gå att lösa akut. Men tji fick jag, de kunde minsann inte skynda på, de fanns en tid för handläggning och den var de prompt tvugna att hålla. Jag fick veta att de måste ha ett möte med mig innan de kan godkänna något sådant. Jag bestämde då att de måste komma på hembesök eftersom jag inte kan ta mig någonstans och då fick jag en tid efter dryga 2 veckor. Jag insåg ju då att detta skulle medföra att jag inte tar mig till och från jobbet. Jag fick sedan veta att försäkringskassan har ett ansvar kring transporter till och från arbete så de uppmanade mig att kontakta min handläggare.
 
Här började sedan kaoset, ingen ville ta ansvar. Jag ringde min handläggare som sa att de inte var deras ansvar, att det låg på kommunen och att hon inte kunde bevilja några arbetsresor. Jag uppmanades ringa tillbaka till kommunen och upplysa dem om detta och om jag stötte på patrull skulle jag ringa henne igen så skulle hon försöka ordna något. Hon sa till och med att jag kunde lämna hennes namn och telefonnr så kunde de ringa direkt till henne.
 
Jag ringde kommunen igen men fick återigen höra att de inte kunde göra något för att prioritera och att försäkringskassan ska ansvara för detta. Så jag ringer tillbaka till min handläggare på försäkringskassan och berättar vad de sagt. Hon ber mig vänta, när hon återkommer säger hon att hon tyvärr inte kan göra något. De är inte ansvariga eftersom att mitt behov av färdtjänst överstiger 90 dagar. Då har inte försäkringskassan någon skyldighet att bistå med arbetsresor utan lagstifningnen säger att det ligger på kommunen. 
 
Några dagar efter detta ringer de återigen från kommunen och berättar att de minsan pratat med en mycket erfaren person inom just handläggning av färdtjänst. Enligt denne så har han aldrig varit med om något liknande och säger att han aldrig hört talas om någon gräns på 90 dagar där ansvaret övergår från försäkringskassan till kommunen. Nu kände jag att jag blev irriterad, jag är less på att skuffas hit och dit. Jag drog därför upp 7 § i lagen om färdtjänst och HFD:s definition av "inte endast tillfälligt". Enligt dessa har jag rätt till färdtjänst, inte enbart privat utan även till och från jobbet. Inte endast tillfälligt definieras även som en varaktighet på >90 dagar. Enligt min läkare kommer jag inte kunna ta mig till och från jobbet utan färdtjänst inom 90 dagar och därmed faller ansvaret på kommunen.
 
Jag informerade även den jag pratade med på kommunen om att jag är villig att ta detta till media då jag tycker de är fruktansvärt att när jag väl kan börja jobba om än bara på 25 % så hakar allt upp sig på att jag inte får den färdtjänst jag har rätt till och att ingen vill ta ansvar. Fick då till svar att jag ju hade mitt möte med dem gällande färdtjänst på tisdag (imorgon 10/5-16) och att hon hoppades att vi skulle komma till någon lösning då.
 
Jag har ju tvingats arbeta hemifrån idag och om vi inte kommer överens om en lösning imorgon så kontaktar jag media på onsdag. Nu är jag på krigsstigen och jag ger mig inte så lätt den här gången. Om allt går enligt mina planer så åker jag färdtjänst till jobbet på onsdag, än är de dock osett...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0