Det börjar kännas som mitt andra hem...

När man blir igenkänd på akutmottagningen och på sjukhusets olika avdelningarna, det är då man börjar inse att EDS är en multisystemåkomma... Det drabbar absolut inte enbart leder som många har förstått. Såklart drabbas alla olika eftersom det är i DNA:t som felet finns och det finns olika typer av EDS med vissa skillnader som också påverkar hur man drabbas. 
 
Men efter alla gånger jag varit på sjukhuset under bara det senaste året så är det egentligen inte konstigt att jag blir igenkänd av sjukhuspersonalen. Det är dock inte direkt där som man vill vara kändis... Samtidigt är det en liten fördel att de känner igen en, man behöver inte dra allt lika grundligt, de vet hur jag "fungerar" och vilka behov jag har.
 
Senast jag var där var bara för 1,5 vecka sen. Jag som bestämde mig gången innan det när jag var på akuten pga smärta i magen att nej, nu ska jag åtminstione inte söka akut mer under 2017. Men det kunde jag alltså inte hålla. Eftersom att så många delar av kroppen påverkas av EDS så känns det alltid som att det finns något nytt problem som kommer till ytan när man blir bra/bättre från något tidigare. För att bara ta en tidsperiod av drygt ett och ett halvt år tillbaka har jag varit på sjukhuset så många gånger att jag tappat räkningen. Det har varit x antal besök pga exempelvis ryggproblem, DVT & LE, hjärtproblem, njursmärta/UVI, gallsmärta, tummluxation, axelluxation m.m.
 
Lägg då till diverse "vanliga" läkarbesök, undersökningar, bodprovstagningar och rehabilitering. Det är inte underligt att det innebär ett heltidsjobb att vara sjuk och inte underligt att man måste vara frisk för att vara sjuk!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0