Sjukutandiagnos

Redan långfredagen var vi påväg norrut för att tillbringa lite tid med mina föräldrar och min bror. Vi var nu lediga i 10 dagar framåt vilket kändes välbehövligt och roligt. Detta hade vi sett fram emot länge!

 

Efter att vi åkt i bilen ett par timmar frågar sambon mig vad jag har stoppat under läppen, det ser ut som om jag snusar. Jag svarar att jag inte har någoting under läppen, han frågar igen och jag svarar bestämt att det finns inget under läppen! Sedan tar jag ner solskyddet i bilen och tittar mig i den lilla spegeln. Halva överläppen är då svullen och ja det ser faktiskt ut som att det finns något instoppat där under. Jag förstår ingenting! Efter en stund upplever jag att det spränger och sticker i läppen och jag börjar också känna stickningar i tungan och i svalget. Allt eftersom tiden gick svullnade jag mer och mer, tillslut var i princip halva ansiktet svullet. Jag såg hemsk ut... Väl framme i norr så blev de oroliga och övervägde om vi skulle åka in, ringa 1177 eller 112. Men tillslut bestämde vi tillsammans att vi skulle avvakta och se hur det utvecklas, för jag hade inga besvär med andningen.

 

Under de 6 dagar vi var där var de nästan inte en enda lugn stund, väldigt roligt men otroligt intensivt. Vi var ute och vi körde skoter i princip varje dag, pimplade, åt massa god mat, massa godis, umgick med nytt folk och njöt en massa. Vi hade fint väder nästan hela tiden så jag han få lite solbränna på köpet också. Tyvärr var inte semestern utan bekymmer. Redan efter 2 dagar skadade jag mig. Vi åkte över en plogkant med skotern och den vickade åt sidan så min dåliga fot åkte av fotstödet rakt ner i snön. Mer än så behövdes inte för att jag skulle skada mig. Jag trodde verkligen att jag brutit stortån eller något ben intill frösta leden på stortån. Men röntgen som jag gjorde direkt när vi kommit hem visade turligt nog ingen fraktur så på något konstigt sätt har jag lyckats stuka stortån inuti en vinterkänga. Inte alla som lyckas med det!

 

Efter 6 dagar tog vi oss ner till Åre där sambons föräldrar hyrt en stuga, skönt att slippa åka 130mil non-stop. Sambon passade på att åka lite skidor en dag när vi ändå var där, men mest blev det kortspel och gemenskap. Mycket trevligt och betydligt lungnare tempo i Åre än med mina förlädrar. Semstern var helt underbar men alldeles för kort som vanligt, ändå var de ljuvligt att komma hem till sitt eget igen, sin egen säng och de vanliga rutinerna.