Att inte känna sig förstådd och accepterad
Ända sedan jag skadade ryggen, då jag fick min förlamning och jag fick börja använda rullstol för att förflytta mig så har jag inte kännt mig förstådd och accepterad. Inte ens av mina närmaste, min familj eller min sambo.
De ser det som ett stort misslyckande och att jag till varje pris MÅSTE lära mig gå, helst igår! Det känns som att de bara fokuserar på vad jag INTE kan istället för att se det jag faktiskt KAN göra. Det känns som att det ser det som att livet är helt i paus.
Jag ser det som en otrolig frihet med rullstol! Trots min situation så kan jag ta mig omkring, jag kan vara mer självständig. Jag har möjlighet att arbeta och mycket mer.
Såklart ger jag inte upp kampen om att åter kunna gå, men jag ser att livet kan fortsätta trots min situation. Det finns många familjer som fungerar utmärkt trots att någon eller bägge föräldrar använder hjälpmedel eller har en funktionsnedsättning.
Jag hoppas innerligt att livet inte fortsätter att vara i paus, att jag och min sambo kan fortsätta bilda familj och ha en fungerande vardag.
Kommentarer
Trackback
