Sjukutandiagnos

Jag önskar ibland att livet kunde börja om, hur hade livet sett ut då? Vilka delar av ens liv skulle fortfarande vara densamma? Vad hade jag då valt att göra annorlunda eller hade det ändå blivit precis likadant?

 

Ofta fastnar jag i  dessa tankar, jag kan inte låta bli att fundera på hur livet skulle ha sett ut om jag inte hade haft mina diagnoser och mina kroppsliga besvär. Så mycket jag skulle kunna göra då, men hade hade livet verkligen blivit mer som jag hade tänkt mig. Skulle jag fortfarande vara den jag är om det inte var för att jag hade mina besvär? Dessa frågor kommer såklart aldrig att få något svar, men tankarna är ack så mycket mindre svindlande.

 

Mamma har alltid sagt att drömma kan man alltid, för att drömma är gratis. I tankarna och drömmarna finns inga gränser, där är man precis vem som helst.

 

Jag hade så stora drömmar när jag var yngre, om vad jag skulle arbeta med, vad jag och min familj skulle göra och hur och var vi skulle bo. Jag kan bara konstatera att det inte alls blev i närheten av vad jag föreställde mig. Men betyder det att jag är olycklig, betyder det att det livet jag har nu inte är bra? Såklart inte! Livet blir vad man gör det till. Jag kanske inte har alla fysiska förmågor som alla mina jämnåriga har, men det finns alltid vägar framåt, det kanske krävs en lång omväg men det går att nå till målet ändå. Jag vågar drömma om en framtid trots alla hinder. För jag kan se mig nå målet, även om vägen inte blir rak som jag hade hoppats på så kommer jag fram tillslut ändå. Med många erfarenheter rikare! Jag måste tro på att det går. 

 

Om jag fick bestämma skulle jag idag arbeta som ambulanssjuksköterska, jag skulle kanske redan ha mitt första barn och jag och min sambo skulle vara som vilken annan familj som helst. Vi skulle ta hand om varandra och ta hand om vårt hus Uppfylla våra drömmar, tillsammans. Istället känns det som att vi ständigt kämpar för att hålla oss ovanför ytan. Men jag vet att det finns en väg ut, vi måste bara hitta öppningen.

 

Jag tror att min strategi är en blandning mellan gyllene drömmar, logik och realistisk fakta. Jag kommer inte att nå en del av mina drömmar, så är det bara, men jag kanske kan kompromissa och mötas någonstans halvvägs. Det kommer inte vara enkelt, det kan ingen påstå, men jag tror på mig själv och med envishet och vilja så kommer man långt. Om det så krävs blod, svett och tårar!