Sjukutandiagnos

För snart 2 veckor sedan fick jag komma på ett tidigarelagt återbesök till den handkirurgen som stelopereraded min tumme. Jag hade då ringt ett flertal ggr till ortopedmottagningen samt övervägt att åka in akut, men eftesom jag och de på ortopeden gärna ser att jag träffar den som opererat mig så fick de ge mig en tidigare tid för återbesök istället. Jag fick vänta 5 dagar men det kändes överkomligt. 

 

Problemet nu är att jag har börjat få fruktansvärt ont av ett av stiften som fixerat leden. Den trycker och skaver på nerver i handen så att smärtan, när den är som värst, vandrar ända upp i axeln. Eftersom att senaste röntgenbilderna visar att leden har läkt ihop fint så anser ortopeden/handkirurgen att man ni kan ta bort stagen. Det är alltså detta som kommer att ske under den andra, den kommande, operationen.

 

Det som skrämmer mig är att denna operation planeras att göras med enbart lokalbedövning, jag kommer alltså inte att sövas. Jag är helt klart extremt emot detta men handkirurgen insisterade i princip på att åtminstone göra ett försök. Jag har haft ont i magen så fort jag kommit att tänka på detta och det känns inte alls roligt. Jag tror på fullaste allvar att jag kommer att få panik där och då, jag vill verkligen inte vara medveten, inte höra, inte se, inte närvara överhuvudtaget när jag vet vad som pågår på andra sidan duken.

 

Jag har läst i anteckningar i min journal att de kommer ge mig bedövning minst 30min före ingreppet och att de ska ha en ordentlig mängd inne på operation ifall att bedövningen släpper och det behöver fyllas på. Visst känner jag mig även orolig och skeptisk till ingreppet i lokalbedövning även för att just lokalbedövning fungerar dåligt eller går ur snabbt men jag är mer rädd för att jag inte ska klara av den mentala biten. Att ha ont och hantera smärta är en del av min vardag numera. Men att vara med i en sådan situation känns långt ifrån bekvämt. 

 

Tanken har slagit mig om jag kanske kan ringa och ångra mig, säga att jag vill sövas. Men jag vet då att väntetiderna är mycket längre. Jag tänker ge det ett försök.

 

Eftersom handkirurgen vet att jag inte tar lätt på detta så har hon förklarat att om jag kommer dit och bedövningen inte tar så stoppar de operationen, om jag känner att det inte går mentalt så stoppar de om jag säger till och om bedövningen släpper och jag inte klarar av det så kan jag säga att de ska avbryta. Det gör ändå att det känns lite tryggare, de kör inte över mig totalt utan låter mig behålla en del av kontrollen. Om det är rätt eller fel beslut återstår att se. Om jag sövs så kan jag inte påverka något efter att jag somnat tills jag vaknar efter att ingreppet är klart. 

 

Imorgon ska jag i alla fall ringa till ortopedmottagningen för att höra om jag har fått någon tid ännu, jag hoppas verkligen att det inte dröjer så länge till!