Sjukutandiagnos

Jag har fått en ny tid för operation av tummen. Som jag skrev i förra inlägget tvingades man ställa in operationen pga min infektion i munnen.

 

Men den 21 maj, redan på måndag alltså, är det dags för att ge sig på tummen igen. De vill bestämt prova att genomföra operationen med lokalbedövning och jag måste erkänna att jag är riktigt skraj! Lokalbedövningen brukar inte ta särskillt bra på mig, om den tar går den ur extremt snabbt. Och det är egentligen först när de har påbörjat operationen som jag verkligen kan avgöra om smärtan är uthärdlig.

 

Det är den tanken som skrämmer mig. Vad gör jag om det gör fruktansvärt ont, kommer de bara sy ihop mig då igen? Blir det akut operation då istället? Eller får jag åter vänta på en ny tid för operation under narkos? Ovissheten och rädslan för att det ska göra överjäkligt ont är det som skrämmer mig. Blir kallsvettig bara av tanken på detta.

 

Hur som helst påstår ortopeden som ska operera att det är ett litet ingrepp och om jag inte känner mig bekväm, det gör för ont osv så ställer de in operationen. Men samtidigt vill jag ju bli av med de irriterande stagen! De är inte skönt att gå omkring med nerver som kläms. Så jag försöker resonera mig fram till var jag ska dra gränsen, när får jag nog. Om jag hade fått bestämma helt så hade jag valt att bli sövd, trots den risken som det innebär. Men jag vill inte vara med, vill inte vara vaken och veta vad de gör på andra sidan skynket, känna smärtan när bedövningen släpper under pågående operation. Det känns som att så mycket kan gå fel. 

 

Kanske är jag bara knäpp och paranoid som målar upp detta till värsta katastrofen, men det är så det känns för mig. Jag vet hur dåligt jag kommer att må på måndag och vilken ångest jag förmodligen kommer att känna då inför det som ska ske. Jag vill inte vara en mes men samtidigt vill jag inte plåga mig själv mer än nödvänidgt. För oropeden är det såklart ett litet ingrepp, men inte i mina ögon.

 

Sen vet jag inte hur det kommer att bli efteråt, finns det risk för benbrott? Kommer jag att ha gips eller bara bandage? Kommer de att öppna det tidigare ärret eller blir det två nya? Jag har tusen tankar och funderingar och allt bara snurrar i ett enda virrvarr inuti huvudet.

 

Egentligen är det inte alls konstigt att detta är tredje dagen med migrän, med tanke på allt som händer och kommer att ske inom den närmsta tiden..