Sjukutandiagnos

Igår var jag iväg och gjorde mitt första sjukgymnastikpass, det mesta gick ut på att testa och se vad som fungerar och inte tillsammans med sjukgymnasten. Måste bara få säga att han verkar riktigt duktig och verkligen lyssnar på mig. Det känns som att han förstår sig på mig och hur min kropp fungerar. Igår gjorde jag en övning och kunde inte sluta skratta, han frågade varför jag skrattar. Mitt svar var att det borde inte var jobbigt alls, men jag tyckte de var skitjobbigt och att jag fick ont av övningen trots att det var minimal vikt. Han förklarade då för mig hur min kropp och muskler fungerar, att eftersom mina leder är så instabila får musklerna ta allt arbete och därför blir det extra jobbigt för mig. Där vann han hela mitt förtroende, han verkar ha läst på om EDS vilket styrker den uppfattning jag fick när han gjorde utredningen. Han tog hänsyn till att jag inte orkar som alla andra, anpassade övningarna om jag sa att det inte funkade. Exempelvis så ska jag träna upp stabiliteten i fotlederna, jag fick ställa mig på någon typ av balansplatta men mina fotleder fixade inte det. Då bytte han till en rund madrass men var inte nöjd med hur fotlederna betedde sig då heller så istället får jag göra dem direkt på golvet tills jag fått mer stabilitet.

 

Dessutom ville han inte gå ut för hårt så det blev 5 övningar totalt, vi har planerat 3ggr i veckan men får se hur det går. Kanske får vi minska det beroende på hur kroppen svarar. Efter passet igår fick jag ju extremt ont i huvudet, energin var borta och kroppen värkte. Idag känner jag mig "bakis" och kroppen känns minst sagt mör. Men jag trotsade detta och körde utamningen idag. Det börjar kännas ordentligt i kroppen kan jag lova och morgondagen lär bli ännu värre. Men eftersom sambon jobbar kväll, jag inte har någon skola så har jag tid att ta igen mig. Inget vågat inget vunnet, det kan ju bli totalkrasch men det hoppas jag inte på. Vi får se hur det går, jag håller tummarna.