Sjukutandiagnos

Jag skrev ju ett inlägg den 16 januari där jag berättade att jag fått ryggskott. Åtminstone var de vad läkaren på jourcentralen sagt. När jag under lördagen och söndagen blev sämre och förlorade kontroll över urin och avföring samt tappade känseln ner i högra benet blev jag näst intill helt sängliggandes. Sambon hjälpte mig att klä mig och sedan spenderade jag dagarna liggandes i soffan. När jag skulle äta kunde jag inte bestämma om jag skulle sitta eller stå för de strålade så ner i högra benet när jag satt. Jag stod ut och plågade mig igenom dagarna som var fyllda av smärta men den 20/1 fick jag nog. 

 

Eftersom jag redan varit i kontakt med 1177 några dagar innan, jag hade varit på jourcentralen och de sa att det handlade om ryggskott så vände jag mig till min vårdcentral den här gången. Jag hade ringt dagen innan den 19/1 och berättat att jag inte klarar att sitta, jag blev då ombedd att säga till i kassan direkt när jag kommer dit. Det gjorde jag och en sköterska kom och ledde mig in på ett eget rum där jag fick ligga på en brits och vänta. Det tog inte särskillt lång tid innan min läkare kom. Jag ombads följa med henne till hennes rum och där gjorde hon undersökningar och ansåg att det var så pass allvarligt att hon ringde efter en sjuktransport. Hon ansåg att det var akut då hon misstänkte ett stort diskbråck och att jag inte kunde åka annat än liggande transport.

 

Transporten kom relativt snabbt, har för mig att de inte ens tog 1h. På sjukhuset togs jag emot på ortopedakuten. Jag hade bett min kompis som är AT-läkare att komma förbi och på sättet hon hörde läkarna prata så skulle jag nog ställa in mig på akut operation. Man var rätt övertygade om att jag hade ett stort diskbråck. Jag låg inte på akuten speciellt länge om man jämför med tidigare tillfällen, detta var nog eftersom jag hade rätt hög prioritet. Man skickade mig på en slätröntgen innan jag fick komma upp på avdelningen. När man tagit första bilden kommer röntgensköterskan ut i panik och frågor om jag har en känd skolios, Jag svarade ja, men att den inte ska vara speciellt stor. Min skolios upptäcktes i årskurs 5 och då blev jag tillsagd att den var så liten att ingen åtgärd behövdes, den skulle växa bort av sig självt. Men de verkar den alltså inte ha gjort. 

 

Väl uppe på avdelningen var alla sköterskor fantastiska! Jag har alldrig tidigare känt mig så väl bemött när jag legat på sjukhus. Jag kände mig sedd, lyssnad på och att jag var viktig. Nästan så jag inte tror att de är sant!

 

Läkarna på avdelnignen är ett annat kapitel. Ortopedläkaren som jag träffade mest under tiden jag var inlagd var väl helt okej, men de konsultationer som gjordes, framförallt från neurologens sida var under all kritik. Neurologen på NÄL och jag verkar ha någon dispyt. De verkar ha något emot mig! Jag läste dessutom i journalerna att de var samma neurolog som jag träffat vid flera utav mina inläggningar på sjukhuset. Samtliga ggr har han påstått att mina besvär är psykosomatiska... 

 

Man gjorde MR över ländryggen eftersom slätröntgen inte visat något avvikande mer än skoliosen, vilket inte förklarade mina symptom. Man var fortfarande övertygad om att jag hade ett stort diskbråck då samtliga av mina symptom pekade mot det. Dessutom fick jag veta att flera av vår familjs bekanta haft diskbråck med symptom som jag som inte synts på någon röntgen, deras diskbråck har upptäckts när man valt att operera. Men MR:en kom tillbaka "felfri" så man kunde inte förstå varför jag hade så ont i ryggen, smärtor ner i benet, känselbortfall och urin- och avföringsinkontinens. Man valde att göra MR över halsrygg och bröstrygg också men utfallet av dessa var också "felfritt".

 

Anledningen till att jag skriver felfritt inom situationstecken är att de hittades avvikande fynd men de kunde inte förklara mina symptom. Jag har flera diskbuktningar i samtliga delar av ryggen, jag har en uträtad lordos i halsryggen och i bröstryggen finns en liten förträngning på ryggmärgen. Efter att man gjort dessa röntgenundersökningar, att man hade konsulterat neurolog ggr 2, medicinsk rehab, gynekolog, psykiater och urolog så bestämde man att jag skulle åka hem. Fast jag inte blivit bättre eller man hittat orsaken till mina besvär. Ortopeden motiverade det med att jag inte led av någon ortopedisk åkomma så de kunde inte göra någonting mer för mig. Neurologern och medicinsk rehab hävdade att mina besvär var funktionella/psykosomatiska. Psykiaterns bedömning var att jag inte led av några som helst psykiska besvär. 

 

Den 4/2 skickdes jag hem trots att jag inte visste vad som var felet och med ytterligare en stämpel i mina journaler om att jag lider av psykosomatiska problem... Suck!!